Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLIFSA klif3sa2, v.2 -ade.
med saksubj.: säga ”klifs”, låta som ”klifs”; nästan bl. i p. pr. -ande i adjektivisk anv. En klibbig sörja, ur vilken foten för varje steg lossnar med ett klifsande ljud. Hultenberg Barbusse Eld. 1: 16 (1917).
Spalt K 1213 band 14, 1936