Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLINKA kliŋ3ka2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. KLINGA?, sbst.3, anträffat bl. i ssg KLINGE-.
Ordformer
(klin(c)ka 1528 (: klinckebåndet), 1600 osv. klynka 1842. klinge- (i ssg) 1534 (: Klingebondit))
Etymologi
[fsv. klinka?, slagbom?; jfr d. klinke, dörregel; av mnt. klinke, dörregel, motsv. likbetydande holl. klink, mht. o. t. klinke; jfr KLINKA, v.1 Formen klinge- (jfr t. dial. klinge) torde bero på anslutning till KLINGA, v.]
1) å enklare låsanordning (utan nyckel): med sin ena ända utanpå en dörr l. grind o. dyl. l. i ett låshus på dörren osv. fäst järn som (vanl. medelst ett trycke) vid låsningen nedfälles i en hake o. d. i dörrkarmen l. grindstolpen osv.; ofta övergående i bet.: trycke (till ett dylikt järn), dörrhandtag. BtÅboH I. 1: 61 (1600). Genom en plankport med klinka kom han in på en rymlig, nysopad gård. Almqvist Går an 166 (1839). Ingen dörr tillriglades .. i den by, der jag uppföddes, och i många hus funnos inga lås, utan endast klinkor. NLovén (1856) i 1LundagKron. 115. Då tryckte / sonen sakta på klinkan och tyst han lämnade rummet. Världslitteraturen 26: 276 (1926). — jfr DÖRR-, FALL-, GRIND-KLINKA.
2) (i fackspr.) i utvidgad anv., om olika redskap (till formen mer l. mindre liknande en klinka) som användas till att fasthålla ngt i ett visst läge; ofta: spärrhake. Täubel Boktr. 2: 30 (1823; på remmika). Elfving Starkstr. 188 (1909; på elektr. strömbrytare). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 91 (på borrspindel).
Ssgr (till 1): A: KLINK-BAND. (klink- 1823. klinke- 1534 (: Klinge-)—1681) [jfr d. klinkebaand] (†) band l. rem att lyfta en klinka med. SthmTb. 1586, s. 1 b. Weste FörslSAOB (1823). särsk. bildl., med tanke på ”klinkbandet” ss. ett medel att öppna en dörr l. port o. komma in. Vndsetie (Karlsborg) .. medt krwth och andre värior .., så klinckebåndet på slåttet förwaradt bliffuer. G1R 5: 85 (1528). Stiernman Com. 1: 435 (1595: Rinkebandet; tryckfel). —
-FALL. (klink- 1839. klinke- 1753—1914) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klinkhake. ÅgerupArk. Syneprot. 1753. TurÅ 1914, s. 94. —
-HAKE. (klink- 1803 osv. klinke- 1826. klinko- 1621) hake vari en klinka är nedfälld, då den håller en dörr osv. stängd. GullbgDomb. 31/10 1621. Dalin (1852). —
-LÅS. (klink- 1756 osv. klinke- 1584—1736) låsanordning med klinka; äv. (i fackspr.) allmännare, med inbegrepp av snapp- l. springlås (i vilkas låshus finnes en kolv som vid låsningen medelst fjädertryck inskjutes i ett i dörrkarmen osv. anbragt slutbläck). VgFmT II. 10: 36 (1584). 3NF 13: 467 (1930).
B (†): KLINKE-BAND, -FALL, -HAKE, -LÅS, se A.
C (†): KLINKO-HAKE, se A.

 

Spalt K 1235 band 14, 1936

Webbansvarig