Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLINT klin4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[ombildning av KLINK, sbst.2]
(numera föga br.) koll.: klinker (se d. o. 1); klinkerplattor. Hollensk klint. Swedenborg Res. 68 (1736). Palmstedt Resedagb. 165 (1780). Gundberg Tegel 15 (1860). Klint (1906).
Ssgr (numera föga br.): KLINT-STEN. klinkersten. DA 1771, nr 16, s. 8. Spak HbFältartill. 33 (1873). —
-TEGEL. klinkertegel. Fyris 1894, nr 70, s. 4. Bildmark Entrepr. 191 (1921).

 

Spalt K 1242 band 14, 1936

Webbansvarig