Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLORIT klori4t l. klå-, äv. klω-, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet chl-. klorit 1873 osv.)
Etymologi
[jfr t. chlorit, eng. chlorite; av χλωρός, ljusgrön, gröngul (se KLORIS)]
miner. gemensam benämning på olika i allm. mörkgröna, bladiga l. fjälliga, glimmerliknande, böjliga (men icke elastiska) mineral som äro omvandlingsprodukter av andra silikat; jfr KLORIT-SKIFFER. VetAH 1803, s. 46. Hisinger Ant. 2: 67 (1820). Gertz o. Grönwall Min. 40 (1923).
Ssg (miner.): KLORIT-SKIFFER. grön, skiffrig, metamorf bärgart som huvudsakligen består av klorit med inblandning av kvarts m. m. Hisinger Ant. 1: 95 (1819). Gertz o. Grönwall Min. 74 (1923).

 

Spalt K 1337 band 14, 1936

Webbansvarig