| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLOTTRA klot3ra2, äv. KLUTTRA klut3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (tillf., Berndtson (1880; i bet. 2)); jfr KLOTTER.
1) (†) klåpa, fuska (med ngt). Schultze Ordb. 2320 (c. 1755). Schück (1854; anfört fr. Västergötl.).
2) med skriv- l. ritvärktyg åstadkomma (mer l. mindre) oläslig skrift l. meningslösa figurer l. krumelurer (”klotter”); skriva l. rita (teckna) vårdslöst l. slarvigt l. illa, skriva otydligt l. ovårdat, skriva ”kråkfötter”; äv. (nedsättande l. föraktligt l. skämts.): skriva l. rita i allm.; dels abs., dels med obj., särsk. med obj. betecknande figur, bokstav, ord, namn o. d. Han har suttit och klottrat i sin dagbok hela förmiddagen. Björn Barb. 5 (1785). Hierta hade en ful ovana, den att — ”stryka och klottra så förbannadt i manuskripterna”. Sturzen-Becker 1: 160 (cit. fr. c. 1835). (Herr Markurell) började klottra siffror med .. (en) blyerts. Bergman Mark. 117 (1919). Jag .. hade vanan att kluttra figurer och karikatyrer på papperslappar, medan de andra sutto och kallpratade. Arsenius Minnesant. 210 (1924). Jag kluttrade besvärjelser på väggarna. Renner Graves Claud. 440 (1935). — särsk.
a) med obj. o. en följ. bestämning betecknande resultatet, i sådana uttr. som klottra sida o. d. full (med ngt). De Geer Lillie 80 (1880). (Han får) tillfälle att klottra sin anteckningsbok full med anmärkningar. TT 1900, Byggn. s. 76. En patient, hvilken klottrat 500 sidor fulla med ljudliknande ord. Herrlin Snille 123 (1903). SvD(A) 1935, nr 174, s. 3. — jfr FULL-KLOTTRA.
b) (föraktligt l. skämts.) i överförd anv., i fråga om framställning i skriftlig form, dels abs.: utöva skriftställarskap, skriva poesi o. d., dels med obj. betecknande (del av) bok o. d.: skriva ihop, författa. De som skrifva och kluttra böcker. Knorring Skizz. I. 1: 125 (1841). Rim hvar kammarherre smidde, / Jag klottrade ju sjelf, mitt får, / Och kallade mig ”Lucidor”. CVAStrandberg 3: 308 (1853). SHedin (1894) hos Hedin Sven 76.
KLOTTRA NED10 4 l. NER4.
1) fläcka ned (ngt) l. göra (ngt) osnyggt l. fult med klotter; fullskriva (ngt) med klotter. CVAStrandberg 5: 115 (1862). Du borde skämmas, gamle karlen, att ligga på det viset och klottra ner pågens rena papper. Bondeson MVK 15 (1903). Då man ej ens kunde få klottra ner den olyckliga minnesstoden (dvs. K. XIII:s staty) med speglosor, höll man sig skadeslös genom att förfölja den i pressen. Solnedg. 4: 29 (1914).
2) (vard.) klottra ihop; äv.: hastigt (o. vårdslöst l. oskickligt) skriva ned. Han klottrade ned något på ett kort. Granlund Carlé OdågJourn. 104 (1915). Lagerlöf Top. 358 (1920).
Spalt K 1362 band 14, 1936