| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLUT klɯ4t, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (4Mos. 15: 38 (Bib. 1541) osv.) ((†) -er Grubb 117 (1665), Stiernman Com. 3: 833 (1670)).
1) avrivet l. avklippt (mindre) stycke av tyg, tyglapp; utom i a o. c numera nästan bl. om dylikt stycke av sliten o. kasserad klädespersedel, i sht av bomull l. linne, vanl. ss. tillfälligt användt för visst ändamål l. med tanke på dylik användning, trasa; äv. mer l. mindre bildl. BOlavi 4 b (1578). Om man borttladhe thenna gambla Catechismum, och lappadhe tilhopa en annan nyian aff .. dieffuulens lappar och klwtar. Balck Musæus Nn 5 b (1596). När .. (moset) har stått ett dygn, så sijla thet genom en klut uthi en ny potta. Lindestolpe Färg. 60 (1720). Du ej mer är värd en klut. Envallsson Nybygg. 29 (1783). (Schamanerna hos polarfolken) söka ofta bortskrämma de onda andarne genom att uppsätta förtrollade klutar invid husen. Verd. 1887, s. 230. Var gång .. (bildhuggaren) bytte våta klutar på det (dvs. lermodellen), var det som om han skalade bort något av vad han förut lagt in däri. Hallström Händ. 238 (1927). — jfr LINNE-, LÄRFTS-, PLÅSTER-KLUT m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) i pl. med kollektiv bet., förr äv. i sg. ss. ämnesnamn: trasor, lump(or); förr ofta om trasor ss. vävnads- l. stoppningsmaterial, ävensom ss. material för tillvärkning av papper. SthmTb. 1547, s. 23 a. (Ägaren av visst pappersbruk tillåtes) Tullfritt at införa här i Rijket allehanda gamla Kluter eller Lumper. Stiernman Com. 3: 833 (1670). (Jag har måst) finna, huru såsom lumpen el. kluten alt mehr och mehr upstegras. Ambrosiani DokumPprsbr. 89 (i handl. fr. 1730). Guld och Purpur i Skåfveln, den där, / Byts til grus och klutar. Bellman (SVS) 1: 261 (c. 1785, 1790). 5 st: g(amla) täcken, väfde af Klutar. BoupptVäxjö 1802. Små dockor (”trolldockor”) af hoplindade klutar. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 146 (1863). SFS 1908, nr 38, s. 72. — särsk. (†) i uttr. nappa klut, riva upp l. klippa trasor o. d.; anträffat bl. i bildl. anv. SmålAlleh. 1883, nr 23, s. 3.
b) (numera nästan bl. i vitter stil) tygstycke varmed ngt (i sht klädesplagg) är avsett att lagas l. är lagat (l. förstärkt), (påsatt) lapp; vanl. [med anslutning till ordets anv. i NT (se språkproven nedan)] mer l. mindre bildl. Mat. 9: 16 (NT 1526; Bib. 1917: lapp). Jngen setter en klwt aff nytt klädhe på gammalt klädhe. Luk. 5: 36 (Bib. 1541; NT 1526: ena boot; Bib. 1917: lapp). Mark. 2: 21 (Bib. 1541; NT 1526: ena boot; Bib 1917: lapp). Kolmodin QvSp. 1: 476 (1732). Där gamla män sutto med nål i hand och satte klutar på grå vadmalssegel. Lagerlöf Drottn. 34 (1899). När borgarrådsinstitutionen infördes 1920 gjorde man inte klart för sig, hur det gamla klädet, på vilket den nya kluten applicerades, egentligen var beskaffat. SvD 1/7 1934, Söndagsbil. s. 6.
c) (vard.) i utvidgad anv., om trasigt klädesplagg; äv. o. i sht ss. nedsättande l. skämtsam benämning på klädesplagg, ”trasa”; ofta i pl.: ”trasor”, ”paltor”. Horn Lefv. 63 (c. 1657). En hygglig Svenska sätter ingen klut på sin kropp, som ej bidrager att visa hennes utseende med fördel. Geijer I. 3: 53 (1809). Men (den trasige tiggaren) Fähund, ser jag, har tjockt af blod / På egna klutar också. Runeberg 5: 97 (1860). Fula skinn kunna döljas under vackra klutar. Svahn LbMuntlFöredr. 141 (1903). Min sångmö bär ej gärna granna klutar. Gellerstedt SDikt. 2: 207 (c. 1910).
Anm. till 1. I 4Mos. 15: 38 o. 5Mos. 22: 12 (Bib. 1541 o. 1703) förekommer ordet klut [efter ä. t. (Luther) Leplin (dvs. läpplein, liten lapp)] ss. översättning av de hebr. ord som i Septuaginta återgivits med: κράσπεδον resp. στρεπτόν, i Vulgata med: fimbria, resp. funiculus in fimbriis, i Bib. 1917 med: tofs.
2) (numera bl. tillf., vanl. nedsättande l. skämts.) om stycke av (tunnare) tyg, avpassat att användas ss. särskilt plagg l. bohagsting l. ss. prydnad på plagg o. d. Branting TextilSkrud 76 (cit. fr. 1694). Klut vid sparlakanssängar. NorrlS 1: 105 (1799). SvD(A) 1930, nr 213, s. 6 (om flagga). — jfr BAD-, LINDE-, NÄSDUKS-, SVEP-KLUT m. fl.
3) [specialanv. av 2] (utom i bildl. anv. bl. i sjömansspr.) segel. Prest sail, när alla segel och klutar äro ute. Serenius Rrr 2 a (1734); jfr slutet. Charon i Luren tutar, / Stormarna börja hvina, / Trossar och tåg och klutar / Lossna nu til slut. Bellman (SVS) 1: 254 (1785, 1790). Vinden fyllde segel och klutar. SDS 1896, nr 599, s. 2. Så togo de en (sup) till .. hissade klutarne (på båten) och voro på hemvägen. Engström 1Bok 12 (1905). För revade klutar och stormsträckt bardun / vi länsa mot klippande fyrar. Erdtman Sav 48 (1927). — särsk. i uttr. sätta till (ngn gg föra) alla klutar o. d. resp. med alla klutar l. varje l. varenda klut tillsatt(a) l. för alla l. fulla klutar o. d., hissa alla segel resp. med alla segel hissade, (segla) med högsta möjliga hastighet; äv. bildl.: använda resp. med användande av alla resurser, uppbjuda resp. med uppbjudande av alla krafter. Weste (1807). Skeppet flög / Igenom bugten fram för alla klutar. CVAStrandberg 4: 85 (1857). En seglare, som med alla klutar tillsatta stäfvar norrut. Zilliacus Vandringsår 1: 11 (1920). Lorensbergsteatern skämde inte häller bort saken: som regissör och dekoratör hade Knut Ström satt alla klutar till. DN(A) 1934, nr 4, s. 5.
4) [specialanv. av 2] till den kvinnliga folkdräkten i sydligaste Sv. hörande, vid 1800-talets midt ännu bruklig huvudbonad, (i sin enklaste o. ursprungliga form) bestående av en (i allm.) kvadratisk, diagonalt viken duk av fint, (vanl.) vitt tyg, bunden över huvudet med den vikna kanten lagd över pannan, den motsatta snibben fritt nedhängande i nacken o. de båda sidosnibbarna korsade över nacken; äv. (o. i sht) om dylik (i skilda trakter på olika sätt) över särskilt underlag (ss. valk l. krans o. d.) uppbunden, konstrikt veckad o. med (breda) band o. annan utsmyckning försedd huvudbonad. Linné Gothl. 317 (1745; i fråga om förh. i Stenbrohult i sydligaste Smål.). Dens. Sk. 67 (1751). Lovén Folkl. 24 (1847). Pigornas dräkt liknar min hustrus, men de få icke bära klut. Hörlén GSed. 36 (1914; i fråga om ä. förh. i Ingelstads härad i Skåne). Svensson SkånFolkdr. 165 (1935). — jfr HUVUD-, LINNE-, LOCK-, SPÅN-KLUT.
(1 a) -BOLSTER. (klut- 1683. klute- 1640) (†) bolster stoppat med trasor. Linc. (1640; under tomentum). BoupptSthm 1683, s. 353 b. —
(1 a) -DOCKA, r. l. f. [jfr d. kludedukke] (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) trasdocka. Zedritz 2: 74 (1857). Fatab. 1928, s. 163. —
(1 a) -GUBBE. (†) gubbe som handlar med lump, lumpsamlare. Stolt Minn. 66 (1880; i fråga om förh. på 1820-talet). —
(1 a) -HANDLARE. (†) lumpsamlare, lumphandlare. Clemensson 2KlippanPprsbr. 129 (1932; i fråga om förh. på 1700-t.). —
(1) -HYENDE. [jfr d. kludehynde] (†) hyende med av lappar hopsytt överdrag?; hyende stoppat med trasor? BtFinlH 3: 231 (1549). BoupptSthm 1672, s. 794 b. —
-KLÄDE. (klut- 1673 osv. kluta- 1725—1909) särsk. (†) till 1: täcke vävt av trasor klippta i strimlor o. i sht användt att breda över sänghalmen; äv. om lapptäcke. BoupptSthm 1673, s. 1368 b. Wistrand NordMAllmog. 23 (1909). —
(1 a) -KNIV. (†) lumpkniv, lumpskärare. Ambrosiani DokumPprsbr. 370 (1923; i fråga om förh. 1811). —
(1) -LAV. [benämningen har föranledts därav att lavens blad ansetts likna små lappar l. trasor; jfr TRASLAV ss. benämning på laven Collema lacerum (Sw.) Ach.] bot. laven Gyrophora polyphylla Rabenh. Krok o. Almquist Fl. 2: 130 (1907). —
(1) -MATTA, r. l. f. (†) matta av sammansydda lappar (av olika färg); äv.: trasmatta. Palmær Eldbr. 196 (1847). GHT 1892, nr 233 A, s. 4. BoupptVäxjö 1900. —
(1 a) -ORRE. (i vissa trakter, vard.) nedsättande benämning på person. Svarar du inte på färg, din klutorre! Engström 1Bok 47 (1905). —
(1 a) -RYA, r. l. f. (klut- 1736. kluta- 1736—1777. klute- 1748) (†) rya tillvärkad av trasor. BoupptVäxjö 1736. Därs. 1777. —
(1 a) -SAMLARE. (†) lumpsamlare, lumphandlare. Clemensson 2KlippanPprsbr. 129 (1932; i fråga om förh. på 1700-t.). —
-SÖM, r. l. m. [anledningen till benämningen oviss; möjl. till KLUT 3 (jfr SEGEL-SÖM)] (†) visst slags grov o. hållbar sömnad, knapphålssöm. SamlFörfArméen 5: 130 (1853). —
(1) -TÄCKE. (klut- 1784—1879. kluta- 1765—1810. klute- 1727—1802) [jfr d. kludetæppe] (†) = -KLÄDE. HdlÅgerupArk. 30/8 1727. Stolt Minn. 14 (1879; i fråga om förh. på 1820-talet).
B (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): KLUTA-BAND, -KLÄDE, se A. —
(4) -LOCK, r. l. m. (i sydligaste Sv., i sht förr) av hamp- l. linflätor o. d. sammansatt underlag för klut. Bruzelius AllmogL 35 (1876). —
-RYA, se A. —
(4) -SKRIN. (förr) skrin användt l. urspr. avsett till förvaring av klutar. Nilsson HallMus. 71 (1902). —
-TÄCKE, se A. —
C (†): KLUTE-BOLSTER, -RYA, -TÄCKE, se A.
Spalt K 1407 band 14, 1936