| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLUMPIG klum3pig2, adj. -are. adv. -T.
a) som till sin form liknar l. erinrar om en klump, otymplig, oformlig, ”klunsig”, grov. Klumpuga fötter. Linné Skr. 5: 149 (1732; i fråga om lappar). Stora och klumpiga djur äro äfven noshörningen .. och flodhästen. Berlin Lrb. 28 (1852). Klumpiga bokstäfver. Forssell i 3SAH 3: 104 (1888). Knapparna äro modernt klumpiga och av trä. DN(A) 1934, nr 279, s. 9.
b) i överförd l. mer l. mindre bildl. anv.: som vittnar om bristande (kroppslig l. intellektuell) smidighet l. spänstighet l. skicklighet l. elegans, ovig; trög; otymplig, oskicklig; tung; oformlig, grov; ohyfsad, ofin, plump. Klumpiga rörelser. Bära sig klumpigt åt. Vara klumpig i vändningarna. Uppträda klumpigt. Ett klumpigt uttryck. Holmberg 2: 43 (1795). (En bondes) tunga och klumpiga gång. BEMalmström 7: 399 (1845). Gustaf .. var .. något klumpig i tankar och fasoner. Carlén Köpm. 2: 29 (1860). Ganska klumpig var Nalle i dansen. Topelius Lb. 1: 27 (1860). Witzer af den välkända klumpiga tyska sorten. Norman MusUpps. 65 (1883, 1888). Utförandet af sången blir (lätt) osmakligt, klumpigt och stelt. Svensson Sångmet. 53 (1889). Köller .. är en alltför klumpig talare och taktiker för att kunna afvärja den väntade parlamentariska stormen. GHT 1895, nr 284, s. 2. En klumpig lögn. Siwertz Sel. 2: 195 (1920). Så snart handloven blir ansträngd (vid fiske), bli kasten klumpiga och osäkra. Hammarström Sportfiske 63 (1925).
c) (†) om trästock o. d.: som (i ena ändan) är förtjockad till en klump. Ärter uttröskas med lättare slagor, och hvilka icke äro klumpige åt yttre ändan. Gadd Landtsk. 3: 535 (1777).
d) om massa med avs. på dess konsistens: klimpig; jfr KLUMP 1 e. Blodkropparne .. sammanklibba till en klumpig massa. Lundberg HusdjSj. 235 (1868). Afluckring .. bör verkställas, då jorden är torr .. för att ej göra jorden klumpig. Juhlin-Dannfelt 12 (1886). SvD(A) 1915, nr 290, s. 4 (om gröt).
2) (†) motsv. KLUMP 2: som förekommer l. uppträder ”i klump”, i hög(ar) l. flock(ar) l. klunga (klungor). Weste (1807). Wahrman (1814).
b) till 1 b; äv. konkretare, om handling l. uttryck o. d. som innebär l. vittnar om ifrågavarande egenskap. Weste (1807). Jag begick här den klumpigheten att säga till Mr Tom att (osv.). Bremer Brev 2: 35 (1839). Klumpighet och otymplighet i rörelser. LärovKomBet. 1884—85, III. 2: 72. Syntaktiska klumpigheter. Söderhjelm Levertin 2: 13 (1917). DN(A) 1934, nr 80, s. 3.
Spalt K 1398 band 14, 1936