| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLUNGA kluŋ3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. KLUNGE, r. l. m.
1) (mer l. mindre tätt sammanträngd, oordnad) samling av enskilda (i allm. i förh. till varandra fritt uppträdande) föremål l. individer; flock, hop; skara, grupp; stundom övergående i bet.: (litet) antal, mängd; i sht förr äv. om hopgyttrad massa l. hög av livlösa föremål; äv. i mer l. mindre bildl. anv., i fråga om hopvis uppträdande företeelser o. d., förr stundom (jfr b) övergående i bet.: (oredig) härva. I Malungs Socken finner man på Chartan en klunge med Berg, om hvilka alldeles ingen kännedom äges. VetAH 1805, s. 90. Bruden, som satt .. midt i klungan af alla de församlade pigorne. Knorring Torp. 1: 92 (1843). En klunga trän. Hagberg Shaksp. 3: 49 (1848). Syndarn .. nödd / att reda en riktig klunga. Tavaststjerna NVers 146 (1885). Hela klungan af gamla minnen. Dens. Inföd. 23 (1887). En klunga af vildt. Fröding Stänk 77 (1896); jfr b. (Fotbollslaget) Villas ”klämfulla” centerforward går genom ”klungan” och lägger bollen i hörnet af nätet. Zettersten Tait 37 (1906). Gårdarna lågo samlade i en klunga. Nilsson FestdVard. 56 (1925). Folk står i små klungor och diskuterar vad som hänt. SvD(A) 1934, nr 48, s. 3. — jfr BI-KLUNGA, SMÅ-KLUNGOR. — särsk.
a) i uttr. i klunga, i en (l. flera) grupp(er) l. hop(ar), gruppvis, hopvis, tillhopa, tillsammans. Frey 1845, s. 347. Hvar och en skall stå ensam inför honom (dvs. Kristus); han vill ej ha oss i klunga. Beskow Pred. 250 (1901). Arbetarna rusade i klunga ut på ställningen. NDA(A) 1933, nr 251, s. 5.
b) sammanhängande, knippformig hopning av föremål; numera i sht om dylik hopning av blommor l. frukter; klase, knippa. Klungor af pråliga tofsar. Lundgren MålAnt. 1: 192 (1874). Efter midsommaren ser man stora klungor af .. blekgröna frukter sitta på almens grenar. LfF 1896, s. 176. Klungor af pappersblommor. LbFolksk. 177 (1899). Östergren (1930). — jfr BLOM-, ROT-KLUNGA.
c) (numera bl. tillf.) anhopning av tätt intill varandra växande örter; stånd. En klunga med högt gräs. Kongo 1: 210 (1887). Täta klungor af konvaljer. Roos Skepp 151 (1896). Abelin VTr. 152 (1903).
2) (†) sammanhängande hopning av jämförelsevis lätt o. mjukt material, klump, flock. April-snön .. låg i stora klungor på qvistarne. Bremer Hem. 1: 189 (1839). — jfr SNÖ-KLUNGA.
-SPEL. idrott. i fråga om bollspel o. d.: spel som utmärkes därav att ett flertal spelare samtidigt söka bemäktiga sig bollen, varvid en klunga bildas o. ett fritt o. normalt spel förhindras. IdrBl. 1924, nr 94, s. 2. STSD(A) 1934, nr 5, s. 13. —
-VIS, adv. o. adj.
I. adv.: i klungor l. klunga, gruppvis, hopvis, hoptals. De gula hundarne ligga klungvis midt på gatorna utan att gå ur vägen för vandraren. Wachtmeister MedelhSk. 110 (1884). En liten grön dal med klungvis växande träd. Atterbom Walpole Jer. 203 (1924).
Spalt K 1399 band 14, 1936