Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLUNGER, l. KLÅNGON, n.; pl. =; numera bl. ss. första ssgsled KLUNGER- kluŋ3er~.
Ordformer
(klonge- 1874 (: Klongebärsbuske). klonger 1738—1910 (: klongerbär). klunger 1749 (: klunger-buske)—1822. klånger 1752—1828. klångon 1769—1868).
Etymologi
[jfr sv. dial. (Hälsingl.) klongen, klungerbär, klongerbär, nypon, nor. klunger, m., isl. klungr, m., nyponbuske, ävensom d. klynger, släktet Rubus Lin., samt d. dial. (Jutl.) klungbær, viss art av släktet Rubus Lin; besläktat med KLUNGA, sbst.]
(numera bl. i ssgn KLUNGER-BÄR) (frukt av) törnrosbuske, särsk. vildtörne (Rosa canina Lin.); nypon. Lind 2: 88 (1738). Linné Fl. nr 406 (1745; fr. Hälsingl.). Lind 2: 422 (1749). Billberg BotScand. nr 29 (1822). Nyman VäxtNatH 2: 88 (1868; fr. Hälsingl.).
Ssgr: KLUNGER-BUSKE. (†) törnrosbuske, nyponbuske. Lind 2: 88 (1738). Dens. (1749; under dorn-rosen-stock). —
-BÄR. (i vissa trakter av norra Sv.) (frukt av) vildtörne (Rosa canina Lin.). Lind (1749; under hag-dorn). Lyttkens Växtn. 772 (1910; fr. Hälsingl.).
Ssg: klungerbärs-buske. (i vissa trakter av norra Sv.) Wiström Hels. 12 (1874; fr. Hälsingl.).

 

Spalt K 1401 band 14, 1936

Webbansvarig