Publicerad 1936 Lämna synpunkter KLUNSER klun4ser, m.; best. -ern; pl. klunsar. Etymologi [bildat till KLUNS 2 d, i anslutning till sådana ordpar som FNASK : FNASKER, SLARV : SLARVER] (tillf.) klumpig o. otymplig man. Cavallin Kipling Gadsby 109 (1897). Spalt K 1407 band 14, 1936 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se