Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLUSENÄR, m.||(ig.); best. -en.
Ordformer
(-ner 1621. -när 1614)
Etymologi
[liksom ä. d. klusener(e) av mnt. klūsenēre; jfr mnl. clūsenāre, holl. kluizenaar, fht. clōsināri, mht. klōsenǣre, t. klausner, mlat. clusinaria, nunna, kvinnlig eremit; bildat till mlat. clusa, kloster (varav ytterst fsv. klus, eremitboning), till stammen i lat. clusum, p. pf. till cludere, yngre sidoform till claudere, stänga, (inne)sluta (se KLAUDERA). — Jfr KLUSIL]
(†) munk, eremit. Petreius Beskr. 1: 45 (1614). Fosz 33 (1621).

 

Spalt K 1407 band 14, 1936

Webbansvarig