Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLYFTIG, adj.1
Etymologi
[jfr d. kløftig, t. klüftig, kluftig; avledn. av KLYFTA, sbst.1]
(†)
1) till KLYFTA, sbst.1 3 a: full med klyftor. Sylvius Curtius 228 (1682).
2) till KLYFTA, sbst.1 3 a: lik en klyfta, klyftartad. Nederst åth Botnen hafwer samma Hällebärgh många klyfftige, diupa, wijda och stora Rum och Wincklar. Sylvius Curtius 543 (1682).
3) geol. o. bärgv. till KLYFTA, sbst.1 3 b: försedd med sprickor, förklyftad. (Gruvan har) wekare malm och klyfftigh, att mycket wattn inflödar. Johansson Noraskog 3: 144 (i handl. fr. 1684). JernkA 1828, 1: 505.
4) till KLYFTA, sbst.1 5 c, om träd: försedd med klyka. CFDahlgren 5: 159 (1833).
5) till KLYFTA, sbst.1 6: som lätt klyver sig i visst plan, klyvbar. Den andra sorten (av slipsten), som mäst är grå, faller mindre klyftig, och är svårare både at bryta och arbeta. Hülphers Dal. 158 (1762). Tuneld Geogr. 1: 224 (1773).
Avledn.: KLYFTIGHET, sbst.1 (sbst.2 se KLYFTIG, adj.2 avledn.) r. l. f. (†) geol. o. bärgv. till 3: sprickighet, förklyftning. Vallerius PVetA 1744, s. 20. (Borrhålen beräknas) allt efter stenens täthet eller klyftighet. Rothstein Byggn. 531 (1859).

 

Spalt K 1416 band 14, 1936

Webbansvarig