Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNACK knak4, interj.
Etymologi
[jfr d. knak, interj., t. knack, interj.; i ljudhärmande syfte bildat till KNACKA]
interj. för härmande av knackande l. knakande ljud; äv. i substantivisk anv. Weste (1807; senare egenhändigt tillägg). Atterbom SDikt. 1: 9 (1811, 1837). Vips, var pojken tillreds, fattade yxan, och knack! högg han hufvudet af .. (jättekvinnan). SvFolks. 468 (1849). Siwertz JoDr. 386 (1928; i bild). Knack, sade det i kakelugnen, det var en kastanj, som sprack. Östergren (1930).

 

Spalt K 1531 band 14, 1936

Webbansvarig