Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNAKHALS, m.; pl. -ar (AAAngermannus, Ihre) l. -er (G1R, HSH 17: 288 (1697)).
(†)
1) nackstyv, övermodig (o. våldsam) man. Ath han straffar the knakehalser j torn och boyor mett sina lemper. G1R 4: 87 (1527). The knakahalsar Tyrannerne. AAAngermannus VtlDan. 309 (1592). Stålte knakhalser och bespottare. L. Paulinus Gothus ThesCat. 60 (1631). Ihre (1769).
2) modig o. tapper man. Modige och tappre Män, Knakhalsar. Verelius 106 (1681). Schultze Ordb. 1719 (c. 1755).
Spalt K 1540 band 14, 1936