| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNALL knal4, interj.
(tillf.) interj. för härmning av knallande ljud (vid skottlossning). Hurra! skrek Lassen: Danske män! / Nu gäller det: och knall! / Den första dunderhelsningen / Såg sjutti Britters fall. Franzén Skald. 2: 277 (1828).
Spalt K 1544 band 14, 1936