Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNAPER kna4per, sbst.1, äv. KNAPPER knap4er, r.; best. -n; förr äv. KNAPUL, m.; best. -n.
Ordformer
(knaper 1755—1920. knapper 1780 (: knapperstenen)—1921 (: knappersten). — knapul 1727)
Etymologi
[sv. dial. knaper, knaber (i södra Sv.), knapel, ävensom (i sht i Finl.) knapper, knappel, knappul; möjl. till en stam knapra-, rotbesläktad med KNAP, sbst.1, KNAPE, sbst.2, KNAPP, sbst.]
(numera i sht dels folkligt, dels i fackspr.) koll.: små runda stenar, ”naturlig rundsten”, kullersten; äv. om jordmån, väsentligen bestående av dylika runda stenar; jfr KLAPPER, sbst.1 2. Serenius EngÅkerm. 110 (1727). Ty sand af hvad slag den ock är, såsom ock Knaper, Mo och Dy eller Myr-jord, är här til (dvs. till linodling) odugelig. HushBibl. 1755, s. 9. TT 1889, s. 196. Ett .. lager af 15—25 cm. tjocklek af harpad singel och knaper. 2NF 31: 871 (1920).
Ssgr: KNAPER-GRUS. (i fackspr.) TT 1889, s. 196. LAHT 1916, s. 77. —
-STEN. [sv. dial. knapersten, ävensom (i Finl.) knappersten] (numera i sht dels folkligt, dels i fackspr.) gm nötning av vatten l. is avrundad liten sten, ”naturlig rundsten”; i fackspr. numera i allm. bl. om dylika stenar av intill 20 cm:s genomskärning; klappersten; äv. koll. Palmstedt Resedagb. 31 (1778). Grus och Knapersten får fritt afhemtas .. i Huset N:o 1 .. vid Norrtullsgatan. DA 1825, nr 267, s. 4. Klackjärnen smällde mot gårdens knapersten. Bengts Vargt. 52 (1915).

 

Spalt K 1552 band 14, 1936

Webbansvarig