| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
1) (†) snabb, rask; i sht ss. adv.: raskt (o. smidigt l. skickligt). UrkFinlÖ 1: 123 (1597). Emedan the sutto til hest och drabningen skulle skee, så sprungo the knaphendigt aff. Schroderus Liv. 311 (1626). Min Båga weet jagh wäl at bändha, / Och honom knapphännigh vpspänna. Brasck Apg. H 3 a (1648). En qvinna (kan) .. sticka 3 par strumpor i vickan, der hon är knapphändig. Dahlman Reddej. 195 (1743). Dalin (1852; angivet ss. tillhörande ”äldre språket”).
2) (†) behändig, bekväm? Att plåcka bort äggen för kåhlmaskarne (är lönlöst) .. Mon det voro ej något sätt knaphändigare att sätta kiäppar i kåhlgården, öfverstrukne med terpentin och Honung (för att få fjärilarna att fastna). Linné Bref I. 2: 318 (1769).
3) som är i minsta laget, som nätt o. jämnt räcker till; i sht om framställning, meddelande o. d.: kortfattad; stundom äv. övergående i bet.: flyktig, hastig; ytlig, nonchalant o. d. Knapphändigt .. meddela frukterna af vidsträckta undersökningar. Rydqvist i 2SAH 12: 295 (1827). Knapphändiga underrättelser. Nyblom Bild. 41 (1864). Mer knapphändigt affärdades Franzéns dramer i Dagligt Allehanda, som otillbörligt nedsatte dem. Wirsén i 3SAH 2: 667 (1887). Oaktadt den knapphändiga kursen ej medgaf annat betyg än admittitur. Wisén Därs. 4: 138 (1889). DN(A) 1931, nr 151, s. 3.
4) (mindre br.) avmätt, reserverad, ”kylig”; snäv; jfr KNAPP, adj. 6. Remmer Theat. 2: 118 (1815). Sundén (1886). Hvad skulle han tänka om han visste hur hon skilts från honom, med en kylig blick, ett knapphändigt handslag, sådant man ger en främling. Roos Skugg. 285 (1891).
Spalt K 1565 band 14, 1936