Publicerad 1936 Lämna synpunkter KNARP knar4p, n.; best. -et. vbalsbst. till KNARPA. (vard., föga br.) knarrande. Åkerskärrornas knarp ljöd som ett oavbrutet rassel av mogna ax. Wester Reymont Bönd. 4: 71 (1924). Spalt K 1573 band 14, 1936 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se