| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
(vard., föga br.) om fågel (i sht and o. kornknarr): frambringa ett knarrande läte, knarra. Strindberg SvÖ 2: 45 (1883). Änder, som hållit sig gömda i vassen, flyga knarpande upp och skrämma gäddorna. Därs. 244. Kornknarren började knarpa i åkern. Bergman MVBar. 53 (1926).
Spalt K 1573 band 14, 1936