Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARPA kar3pa2, v.1 -ade; äv. (i bet. 2) KARPAS kar3pas2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE; jfr KARP, sbst.3
Etymologi
[sv. dial. karpa, snattra (om änder), tala, gräla, skryta, karpas, tvista; jfr nyisl. karpa, tvista, kivas, ävensom (det från nord. spr. lånade) meng. carp, tala m. m.; av ljudhärmande urspr.]
(i vissa trakter, vard., starkt bygdemålsfärgat)
1) om fågel: snattra, kraxa. Råkorna karpade redan hemmastatt och överljutt i prästgårdsparken. HågkLivsintr. 9: 253 (1928).
2) dep.: tvista, munhuggas. SvTyHlex. (1851). WoJ (1891).

 

Spalt K 611 band 13, 1935

Webbansvarig