Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNASTER knas4ter, sbst.1, r. l. m. (Schultze Ordb. 2356 (c. 1755) osv.), äv. n. (Sahlstedt (1773), Östergren (1930; angivet ss. sällsynt form; jämte r.)); best. -tern, ss. n. -tret.
1) (†) korg l. dosa o. d. vari tobak förvaras; jfr KANISTER 2. Canaster, blydosa hvari tobak afsändes. Gynther ConvHlex. 33 (1845). jfr Sahlstedt TuppSag. 25 (1759).
2) [eg. elliptiskt för KNASTER-TOBAK] för rökning avsedd tobak kommande från Amerika (i sht från Virginia o. de västindiska öarna) o. urspr. förpackad i korgar; äv. om annan, liknande röktobak (utan avseende på förpackningen); stundom äv. om sämre (importerad) röktobak; numera nästan bl. om enklare, grovskuren, torr o. svag röktobak, vanl. importerad från Holland. Holländsk knaster. Een röök var mollnet under taak / Af Knaste fijnaste röök tobak. NGripenhielm Vitt. 270 (c. 1680). ArbStat. A 2: 30 (cit. fr. c. 1715). Schultze Ordb. 2356 (c. 1755). PT 1758, nr 76, s. 4. Kanaster, den spanska-amerikanska, som kommer i korgar, är bäst. Synnerberg 2: 127 (1815). Havanna och Holländsk Canaster .. försäljes i parti och minut. LdVBl. 1844, nr 6, s. 3. Den fina turkiska knastern. Topelius Vint. I. 1: 183 (1859, 1880). (Han) tände .. sitt knaster med en fidibus af papper. Levertin Roc. 225 (1899).
Spalt K 1578 band 14, 1936