| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNIP, n. (SvMerc. V. 4: 184 (i handl. fr. 1654) osv.) ((†) r. l. m. Lind (1749; jämte n.), CFDahlgren 2: 159 (1841)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. i bet. 2 a =.
knipande, knipning.
1) (mindre br.) i eg. bem.: knipande, nypning, nyp; jfr KNIPA, v. 1. Sahlstedt (1773). Dalin (1852; med hänv. till knipning). Östergren (1930; angivet ss. mindre vanl.). — särsk. (föga br.) konkretare: förhållande(t) att bliva klämd l. tryckt, kläm, klämma. Der satt han (dvs. korken) beskedligt i knipen, / Som domkraft att hålla emot (den jäsande drycken). CFDahlgren 2: 159 (1841). särsk. sjöt. i uttr. lägga (en tågända o. d.) i knip, lägga i kläm; jfr BEKNIP 1. Det yttersta af sladden lägges i knip under förhandsparten. KrigVAH 1858, s. 70.
2) i bildl. o. överförd anv.
a) klämmande l. tryckande smärtor; jfr KNIPA, v. 2 b; numera nästan bl. om magplågor (”magknip”, ”bukrev”, koliksmärtor). När man af Skörbugg har dageligt knijp och colique i magan och buken. Lindestolpe Skörb. 31 (1721). Knip och ref .. omkring nafvelen. Alm(Gbg) 1760, s. 31. Han ä visst illa sjuk och har alldeles vådliga knip i magen. Hedenstierna FruW 85 (1890). (De gamla tenntallrikarna) dugde ju på sin höjd att läggas upphettade på magen när man hade ”knip”. Wrangel FornTid. 20 (1926). — jfr MAG-KNIP.
b) (†) trångmål, svårighet; ”press”, ”klämma”, knipa (se KNIPA, sbst.4 1). MBjörnklou (1654) i SvMerc. V. 4: 184. Du må tro, k. Bror, att ungdoms yrhet och dårskaper sätta mig ofta i knipet. Wallenberg (SVS) 2: 108 (1764). Då .. (staten Colombia) blir mindre i knipen för penningar. Gosselman Col. 2: 298 (1828).
Spalt K 1599 band 14, 1936