knoll | SAOB

Publicerad 1936

KNOLL, i bet. 1, 2 m. l. f., i bet. 3 m.||ig.; pl. -er (Rålamb 14: 63 (1690)).

Ordformer

(knol 1690 (: Knolwäxter). knoll 1640—1779)

Etymologi

[sv. dial. knoll, knöl, upphöjning; jfr d. knold, nor. dial. knoll, nt. knolle, knulle, holl. knol, mht. knolle, t. knollen, eng. knoll; sannol. avledn. av stammen i KNOSA]

(†)

1) på växt: rotstock, rotknöl. Rålamb 14: 63 (1690).

2) [jfr KNAVLE-ÖRT] växten Polygonum aviculare Lin., trampgräs. Linc. M 4 b (1640).

3) ohyfsad person, tölp, grobian, ”knöl”. Schroderus Albert. 4: 82 (1638).

Ssgr (till 1; †): KNOLL-BRÖD. av rotknölarna av växten Ornithogalum umbellatum beredt nödbröd. Linné Skr. 2: 212 (c. 1735). —

-SELLERI. [jfr t. knollensellerie] rotselleri. Fischerström 1: 146 (1779). —

-VÄXT, m. l. f. växt med rot- l. stamknölar. Rålamb 14: 63 (1690).

Avledn.: KNOLLIG, adj. (†) till 1: knölig. En knollig Root. Rålamb 14: 63 (1690).

Spalt K 1638 band 14, 1936

Webbansvarig