Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNYCKLA knyk3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[sv. dial. knyckla, knöckla, ävensom knuckla; till roten i KNOKA, sbst. — Jfr KNYCKLA, sbst.]
trycka l. klämma till l. krama ihop (ngt) så att det blir buckligt o. veckigt l. skrynkligt, buckla till. Hof DialVg. 177 (1772). Knycklade slokhattar. Berger Ysaïl 12 (1905).
Särsk. förb.: KNYCKLA IHOP10 04, äv. HOP4. trycka l. krama ihop (ngt) så att det blir buckligt l. veckigt l. skrynkligt. Sjöberg SthmHeml. 208 (1844). Tigerschiöld Sherman AndrKläd. 241 (1924). jfr HOP-KNYCKLA. —
KNYCKLA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. knyckla ihop. Han knycklade samman papperet till en kula och kastade den på elden. Heidenstam Alienus 3: 32 (1892). jfr SAMMANKNYCKLA. —
KNYCKLA TILL10 4. buckla till. Backman Reuter Lifv. 1: 18 (1870). (Han bar) stärkskjorta, som han redan hade knycklat till. Lagerlöf Jerus. 1: 29 (1901). En gammal hatt, som hon knycklar till och sätter på huvudet. SvD(A) 1933, nr 35, s. 6. jfr TILLKNYCKLA.

 

Spalt K 1691 band 14, 1936

Webbansvarig