Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNÄVRA knä3vra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sannol. bildat till KNÄVRING]
sjöt. fästa (ngt) medelst knävring. KrigVAT 1835, s. 249. Knäfra ett segel till ett annat. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Ramsten o. Stenfelt (1917).
Särsk. förb. (sjöt.): KNÄVRA FAST10 4. fästa (ngt) medelst knävring. Larsen (1884). —
KNÄVRA I10 4. sätta en knävring fast i en stropp. Ekelöf Skeppsm. 83 (1881). Wrangel SvFlBok 8 (1897). —
KNÄVRA IN. (†) gm insättande av en knävring fastgöra (ett tåg o. d.). Roswall Skeppsm. 1: 43 (1803). —
KNÄVRA UR10 4. gm uttagande av en knävring lossa (ett tåg o. d.). Konow (1887). Lundell (1893).

 

Spalt K 1755 band 14, 1936

Webbansvarig