| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KOK kω4k, sbst.1, n. ((†) m. l. f. BtVLand 6: 11 (1654; i bet. 1 b)); best. -et; pl. =.
a) handling(en) l. värksamhet(en) att koka; numera nästan bl. konkretare. (En tjänsteflicka klagade över att hon) icke bekommit någon wed[er]-käntsel för sitt hafda omak uthi kook och twett. ConsAcAboP 5: 159 (1681). TT 1894, Allm. s. 246 (i fråga om sulfitfabrikation). Att samma lut kan användas till flera kok. SvD(A) 1922, nr 62 A, s. 7 (i fråga om tvätt). — jfr SULFIT-, SYLT-KOK.
b) konkret: det som kokas l. kokats l. är avsett att kokas på en gång; så stor kvantitet (av ngt) som lämpligen kokas på en gång. Ett kok potatis. Ett Kook fisck. Schroderus Dict. 81 (c. 1635). Så mycket (av de båda slagen av ”sylta” lägges) i hvart hvarf, at det af en sort kan blifva et kok. Warg 52 (1755). Allt eftersom de olika koken (av rödfärg) bli färdiga slås de upp i en stor vattentunna. Key HjälpDSjälv 69 (1917).
a) motsv. KOKA, v.2 II 1. Lidforss Dante I. 1: 85 (1902). — särsk. i uttr. vara i, äv. stå på kok, hålla på att koka; komma i kok, börja koka; sätta l. få l. bringa ngt i kok o. d., åstadkomma att ngt kokar; hålla ngt i kok, hålla ngt i kokande tillstånd; äv. i bild. Innom en timmas 10 minuters tid var pannan i fullt kok. VetAH 1802, s. 103. Ej heller stod lergrytan på kok. Persson Björnh. 22 (1918). Eckert-Sylwan Bismarck Brev 12 (1918; i bild).
b) metall. motsv. KOKA, v.2 II 2 a slutet: vid färskning av järn normalt uppträdande, vid garning av koppar l. konvertering av skärsten stundom förekommande, av oxidation förorsakad gasutveckling som åtföljes av bubblande l. svallning l. (vid härdfärskning) gnistkastning; äv. om vid blåsning av tackjärn i masugn uppstående oren gång; äv. konkretare. Färskning med, utan kok. Rinman JärnH 414 (1782). (Om) koket hotar bli för häftigt, får man .. sätta upp tomsättningar. Odelstierna JärnM 393 (1913). — jfr FÄRSKNINGS-, JÄRN-, TACKJÄRNS-KOK.
Spalt K 1801 band 14, 1936