Publicerad 1936 Lämna synpunkter KOKA kω3ka2, sbst.2, f.; best. -an; pl. -or. Etymologi [sannol. i anslutning till sådana ord som HUSA, sbst.2, KÖKSA bildad kortform av KOKERSKA, sbst.2] (vard., föga br.) kokerska. Larsson Hem 6 (1899). DN(B) 1936, nr 19, s. 5. Spalt K 1802 band 14, 1936 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
