Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUSA hɯ3sa2, sbst.2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sannol. kortform av HUS-PIGA; med avs. på bildningssättet jfr KÖKSA]
husjungfru; jfr HUS-PIGA. Första, andra husa. Carlén Köpm. 1: 369 (1860). Husor, fullkomligt kunniga vid städning, servering m. m. Hufvudstadsbl. 1911, nr 216, s. 16 (i annons). Bergman JoH 238 (1926). DN(A) 1929, nr 222, s. 19. — jfr BARN-, KAMMAR-, UNDER-HUSA.
Ssg: HUSA-PLATS. (föga br.) plats ss. husa, Upsala(A) 1921, nr 245, s. 6 (i annons).

 

Spalt H 1481 band 11, 1932

Webbansvarig