Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLK kol4k, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(kolch 1553. kol(c)k (-å-, -ll-) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. kolker, m. (anträffat bl. i urkunder från Finland); jfr sv. dial. (Norrbotten, Västerbotten) kållk; sannol. av fin. kolkka, stång, stör, kärnstav, puls- (stång); jfr RSaxén i Landsm. XI. 3: 150 f. (1895)]
1) (i vissa trakter av Norrl.) benämning på olika slag av killösa notar som användas dels för upptagande av fisk i fiskebyggnad (särsk. ”karsinapata”), dels utan samband med fast fiske; jfr ENA, sbst.2 Bureus Suml. 67 (c. 1600). Kålkar eller Pulls-notar. Hülphers Norrl. V. 1: 224 (1789). Lill-not, ryckar-not, eller kålk, som den i Vesterbotten kallas. VetAH 1751, s. 279. Ekman NorrlJakt 302 (1910). SvJordbrB SötvFisk. 253 (1922). jfr LAX-, STÅND-KOLK.
2) (†) område inom vilket kolknot drages; äv. om fiskebyggnad i samband med vilken kolknot användes. G1R 3: 137 (1526). Vij .. kuna .. lijdha, ath tu brukar then kolchen eller fiskie bragdh udi elffven effther skelighet. Därs. 24: 124 (1553). Um then kolkän I begäre att bruke, vele vij med edher förhandle. Därs. 28: 599 (1558).
Ssgr (till 1; i vissa trakter av Norrland): A: KOLK-FISKE. NorrbHembSkr. 1: 211 (1928; sannol. efter handl. fr. 1781). —
-LAG, n. (kolk- 1789. kolke- 1670) lag som fiskar med ”kolk(ar)”. HFinLappm. 3: 295 (1670). Hülphers Norrl. V. 1: 224 (1789). —
-NOT; pl. -ar. = KOLK, sbst.1 1. Högström PVetA 1765, s. 12. NorrbHembSkr. 1: 213 (1928). —
-VARP. dragning med ”kolk”; äv.: ställe där ”kolk” drages. Nordström Luleåkult. 149 (1925). NorrbHembSkr. 1: 213 (1928).
B (†): (1) KOLKE-DRÄKT. ställe där ”kolk” drages. NorrlS 1: 281 (1543). —
-LAG, se A.
Avledn. (till 1): KOLKA, v.1, -ning. [jfr sv. dial. (Norrbotten, Västerbotten) kållk] (i vissa trakter av Norrland) fånga lax medelst ”kolk”. G1R 24: 124 (1553). Landsm. 1926, s. 32.

 

Spalt K 1865 band 14, 1936

Webbansvarig