Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLK kol4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av t. kolk, av nt. kolk, av mnt. kolk, kulk, vattengrop, vattenhål; liksom d. kulk, strupe, sannol. utgående från en ieur. rot gel, sluka (se KÄL, KÄLKE, KÖL). — Jfr KOLKA, v.2]
geol. vid foten av vattenfall förekommande, av vattenmassorna utborrad, mer l. mindre rund klippbassäng. Ymer 1908, s. 28.
Ssgr (geol.): KOLK-BÄCKEN. I berget nedskurna cañons och kolkbäcken. Grönwall LUPr. 31/5 1927, s. 22. —
-SJÖ. Nedanför stupet ligger en liten idyllisk kolksjö. TurÅ 1913, s. 298.

 

Spalt K 1866 band 14, 1936

Webbansvarig