| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KOLLER kol4er, sbst.4, n.; best. kollret.
1) (†) motsv. KOLLRA, v.2 1: kuttrande, kutter. Jag dansar Störtebecker i kärligt koller / omkull på mjuka bolster. Sturzen-Becker 4: 68 (1862). — Anm. Sannol. föreligger äv. anslutning till KOLLER, sbst.1 2.
2) (numera föga br.) med. motsv. KOLLRA, v.2 2: kurrande (i magen). Tholander Ordl. (c. 1875). Odenius 2Celsus 71 (1906).
Spalt K 1883 band 14, 1936