| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOMMENTAR kom1änta4r l. -en-, r. l. m. (Geijer I. 1: 153 (1818) osv.) ((†) n. Bremer Brev 2: 149 (1841), Dens. Morg. 69 (1842)); best. -en, äv. -n; pl. -er; äv. (numera knappast br. utom i pl. i bet. 1) KOMMENTARIE -ta4rie, äv. —302 (kommänntárie Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -ier. Anm. I ä. tid användes äv. de lat. formerna commentarium o. commentarius, stundom med lat. böjning. Fornv. 1931, s. 45 (1635: med nyttige comentarÿs). Stiernstolpe DQ 3: 172 (1818: commentarium). SvLittFT 1834, sp. 827 (: commentarius).
1) i pl.: förklarande noter l. anmärkningar till ett textställe l. en skrift o. d.; ofta allmännare l. bildl.: utläggningar, anmärkningar. Creutz Vitt. 94 (1759). En ny Edition af den Romerske Skaldens (dvs. Vergilius’) arbeten, med nya Commentarier på Svenska. SP 1809, nr 15, s. 4. Moberg .. läste .. under hela församlingens ironiska kommentarer upp sin .. dikt. Siwertz JoDr. 91 (1928). Man är på officiellt håll (i England) icke böjd för att göra några kommentarer (till Hitlers tal). SvD(A) 1934, nr 188, s. 12.
2) samling förklarande noter l. anmärkningar till en skrift; äv. bildl. 2SAH 1: 255 (1801; i fört. främ. ord; bet. oviss). I allmänhet är den nordiska sagan, emedan i norden stammens ursprungliga författning längst bibehöll sig ren, den bästa kommentar till Taciti Germania. Geijer I. 1: 153 (1818). De i samlingen (dvs. Wiséns Carmina Norrœna) upptagna texterna få .. en mångsidig belysning genom en omsorgsfullt utarbetad kritisk och litteraturhistorisk kommentar. Söderwall i 3SAH 7: 38 (1892). NordT 1928, s. 397.
3) (†) i pl.: skrifter? (Tatianus, den enkratitiska sektens upphovsman) hafwer och skrifwit och författat en ganska stoor deel Commentarier eller Handlingar. Schroderus Os. 1: 137 (1635; lat. orig.: magnam Commentariorum multitudinem scripsit).
Spalt K 1998 band 14, 1937