Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOMPANJON kom1panjω4n, m.||ig.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) (†) kamrat, kumpan; följeslagare; reskamrat; stallbroder. OxBr. 11: 629 (1632). Häll och säll Monsieur Benion, / Theslijkest ehr Compagnion. Brasck FörlSon. E 1 a (1645). (Man) reser .. med minsta bekostnader om 2 compagnioner äro tillsammans om en sedia. SvBrIt. 1: 29 (c. 1700). Cygnæus 6: 552 (1851).
2) person som tillsammans med ngn annan driver ekonomiskt företag, bolagsman; förr äv. om delägare i handelskompani o. d. Ingå som kompanjon i en affär. Ambrosiani DokumPprsbr. 25 (i handl. fr. c. 1675). En dag gick .. (butiksbiträdet) in till gubben Borell på kontoret och framställde en hövlig anmodan att bli upptagen som kompanjon. Hellström Malmros 99 (1931).
Spalt K 2035 band 14, 1937