Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOMPARERA kom1pare4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KOMPARATION, sbst.1
1) jämföra; numera bl. (i fackspr.): för justering jämföra (mått l. vikter l. instrument); jfr KOMPARATION, sbst.1 1. När jagh Academiens tillstånd, som var för trettiye och fyre åhr sedhan, .. med närvarande tiidz lägenheet comparerer, finner jagh .. een stor inegalitet. OxBr. 10: 383 (1639). SD(L) 1902, nr 211, s. 1 (i fråga om magnetiska instrument). SvD(A) 1934, nr 343, s. 3.
2) språkv. låta (adjektiv l. adverb) antaga de former som uttrycka dess jämförelsegrader (o. uppräkna dem); jfr GRAD-BÖJA, -FÖRHÖJA, ävensom KOMPARATION, sbst.1 2. Schroderus Dict. 261 (c. 1635). Brate SvSpr. 87 (1898).
1) (i sht i fackspr.) till 1: jämförlig, jämförbar. Gynther ConvHlex. 50 (1845). NordMedT 1933, s. 1244.
KOMPARATION, sbst.1, KOMPARATIV, se d. o. —
KOMPARATOR, r. l. m. [jfr eng. comparator] tekn. till 1.
1) instrument för jämförelse (o. mätning) av horisontella avstånd. SFS 1855, nr 16, s. 3. SvUppslB 17: 1033 (1933).
KOMPARATÖR, r. l. m. [jfr t. komparateur, fr. comparateur] (†) tekn. = KOMPARATOR 1, 2. Dalin (1871). Ekbohrn (1904).
Spalt K 2037 band 14, 1937