| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRAD gra4d, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er32, ngn gg 40 (2Saml. 9: 110 (c. 1575) osv.) ((†) = (bl. efter räkneord) Krook Alm. 1701, s. 7). Anm. Förr användes stundom lat. böjning, t. ex. nom. gradus Luth Astr. 4 a (1584), Andersson (1845); ack. gradum Rudbeck Bref 120 (1675). Jfr anm. nedan under 4 d.
1) (†) steg.
a) i bild: steg; äv.: ”trappsteg”. Then förste grad til Saligheten är syndenes rätta känslo och ångerfulla bekännelse. Spegel Pass. 342 (c. 1680).
b) mus. bildl.: (ton)steg. Guido Aretia .. skal .. aldraförst hafwa vpfunnit the Musicaliske Noters Grader. Schroderus Os. 2: 575 (1635). Londée Kellner 10 (1739).
c) bildl.: åtgärd, mått o. steg. Tillse .. huruvida han (dvs. det engelska sändebudet) kunde förmås och öfvertalas at godkänna och emottaga någondera af de grader och steg, hvilka k. commerciecollegium gifvit vid handen. 2RA 1: 76 (1720).
2) mått, steg, nyans av intensitet l. styrka l. mängd o. d.; stadium av utveckling o. d. Then saliggiörande Troona, Hwilken thesse Grader, vpsteegh eller Deelar i sigh begriper. Emporagrius Cat. K 3 a (1669); jfr 1 a. The måste icke sätta något kännetecken til Nåd uti en hög grad af bedröfvelse. Rönigk Fresenius 111 (1753). De grader, som finnas emellan dessa sinnes-rörelser (dvs. sorg och glädje). Ekelund Fielding 124 (1765). Den ena meningens antagande (behöver) endast till graden, men icke till arten skilja sig ifrån den andras. Thomander 2: 49 (1831). De namnchristne af alla färger och grader. Dens. Pred. 2: 45 (1849). En viss grad af sanning. Rundgren i 3SAH 2: 16 (1887). (†) Någod anned som kunne bringa dem, om icke till dee ytterste conditiones, dogh lijkväl till närmare grad än förr. RP 1: 8 (1624). — jfr AFFINITETS-, BEGÅVNINGS-, BETYGS-, BILDNINGS-, DISSOCIATIONS-, HÅRDHETS-, INTENSITETS-, KULTUR-, KUNSKAPS-, ODLINGS-, STRAFFBARHETS-, STYRKE-, UTVECKLINGS-, VISSHETS-GRAD m. fl. — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr b β, b γ, b ε). Ingen är altijdh allstädz så heel, / Thet feelas ju på någen Grad. Rudbeckius Starcke A 5 a (1624); jfr 3 a γ. Endoch thet är Christi befalning, At man skal giffwa hwariom och enom, som någhot begärer: Likwäl är thet Gudz ord lijkmätigt, at man ther vtinnan achter wisza Grader. L. Paulinus Gothus MonPac. 792 (1628). Spitamenes älskade sin Hustru widt öfwer alla grader. Sylvius Curtius 566 (1682). Vore jag mer frisk, vid mindre ålders grad, / Så skulle i er skygd mig resan ej besvära. Bellman Gell. 122 (1793).
b) i vissa uttr., föregånget av prep. i l. till (förr äv. på) o. ett adj. l. pron. samt betecknande att ngt sker l. förefinnes o. d. i viss utsträckning. (Sjukdomen hade) gjort honom blek i den grad, att han knappt kände igen sig sjelf. Kexél 2: 51 (1781). Bland sämre classen folk härrskar merendels elände och fattigdom till en viss grad. Landell Bligh 24 (1795). Dessa bekymmer .. (äro) fåfängliga till den grad, att de förolämpa den Gudamakt, som vakar för ditt bästa. Lehnberg Pred. 3: 263 (c. 1800). Lättrörlig i yttersta grad var hans känsla. Tegnér (WB) 3: 238 (1819). Innan man kan omtala, uti hvad grad en är straffbar, måste man först hafva bestämt, om och huruvida en i allmänhet är straffbar. Biberg 3: 72 (c. 1823). Kontrasterne emellan dessa båda ätter .. bevittnas på en förundransvärd grad af deras historia. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 310 (1856). Den blyge är ofta äregirig till en grad, som åtminstone icke är förenlig med blygsamhet i önskningar. De Geer Minn. 1: 24 (1892). Michel Angelo .. var i hög grad betydande såsom skald. PT 1907, nr 143 A, s. 3. — särsk.
α) (vard.) i uttr. till den (vilda l. milda) grad, utan åtföljande bestämning: högeligen, ofantligt; jfr DEN III 1 b γ γ’. Edgren Lyck. 132 (1887). Högberg Storf. 211 (1915).
β) (†) i pl. Den Pohlniske, Keijserlige och Brandeburgische macht, som .. till månge grader war the Swänske .. öfwerlägen. RARP 8: 168 (1660). Men hör nu på, i hvilka grader / Den skälmska gossen (dvs. ”Astrild”) mig besvek! Wallin Vitt. 2: 28 (1808).
γ) (†) i uttr. i högsta grad, inskränkande: allra högst, högst, på sin högsta höjd, högst räknat. Ängen kan i högste grad intet considereras högre än til 1/16. deel af it helt mantahl. VDAkt. 1701, nr 321.
δ) (mindre br.) i uttr. i grad av ngt, i mån av ngt, i grad l. i samma grad som ngt, i samma utsträckning som ngt. Therföre tilbeder man .. (Kristus) vthi samme grad såsom Gudh sielf (, att osv.). Carl IX Swar E 4 b (1606). Den större eller mindre hastighet, hvarmed snön i grad af värmen bortsmältes. VetAH 1814, s. 78. Visserligen urartar denna hymnpoesi (som i Piæ Cantiones) i grad som få andra vitterhetsslag till en malldiktning. FoU 20: 96 (1906).
ε) (†) i uttr. i tionde o. d. graden, närmande sig bet.: till tionde o. d. delen. Rjsningen, som .. intet i tionde graden swarar emot alt thet arbete .. som Pukhumlegårdarne årl(igen) .. fordra. Broman Glys. 3: 54 (c. 1720).
3) [specialfall av 2] (i sht i fackspr.) om enhet vid indelning av ngt efter storlek l. mängd l. intensitet l. styrka l. vikt l. betydelse o. d. (Stjärnor) af första graden. Vassenius Alm. 1743, s. 28. Chemisterne (hava) afdelt eldens styrka i 5 större grader. Wallerius ChemPhys. 1: 83 (1759). Vetenskapsmän af andre graden så att säga. Cavallin (1875). Tredje gradens förfrysning förefanns ej å andra kroppsdelar med undantag af en fingerände och ytteröronen hos två af dem (dvs. de skeppsbrutna). SD(L) 1898, nr 591, s. 3. Skyttegraf för knästående (1. gradens skyttegraf). Tingsten o. Hasselrot 78 (1902). (†) Rijs blifwer vthi somblige Land brwkat i stadh för Brödh, är warmt i första och tort i andra Graden. Palmcron SundhSp. 39 (1642). — särsk.
a) i fråga om uppskattning av intensitet l. styrka o. d. gm vissa instrument; äv. konkret, om avståndet mellan de streck l. punkter medelst vilka skalan på dylika instrument är indelad. Stiernhielm Arch. D 2 b (1644). Man ser efter huru många grader den pressade saften visar på sockerprofvaren. Grafström Kond. 95 (1892). — jfr KLOROMETER-, PROVAR-, PYROMETERGRAD. — särsk.
α) (i sht förr) om enhet för bestämmande av sprithalten i brännvin, vilken bestämmes medelst en på visst sätt indelad areometer. En god sup sex graders rent och oblandadt brännvin. Wetterstedt Mut. 163 (1832). NF 1: 465 (1875).
β) om enhet för uppmätning av temperatur; i allm., då icke annat angives, uppmätt med Celsius’ termometer. Över 40 graders feber. (Jag) kan intet aftaga graderne af varma, för det jag har ingen thermometer. Linné Bref I. 2: 48 (1745). 16 graders köld. De Geer Minn. 1: 261 (1892). På grund af salthalten fryser .. vattnet ej vid noll grader. LfF 1904, s. 269. Jag, som inte tål mer än 15 grader varmt. Ullman FlickÄra 19 (1909). (†) Tjugu grader hetta. Widegren (1788). — jfr ELD-, VÄRME-GRAD.
γ) bildl. Han log en grad varmare och vänligare än vanligt. Benedictsson Ber. 181 (c. 1885). Finnens temperament ligger åtskilliga grader under germanens. Nordenstreng EurMänRas. 253 (1917).
b) om enhet för bestämmande av vindstyrka. Den 4 och 28 (april) har blåsten gått til 2 grader; men eljest 1/2, en och 1/2 grad. VetAH 1752, s. 106. Blanche Våln. 32 (1847). — bildl. (†) Hvem vet ej, att 4 graders lof i vers och 8 i Odstyl ej svarar mot mer än 2 grader i vanligt tal. Kellgren (1788) i 2Saml. 7: 136.
c) (†) om streck o. d. varmed indelningen på en skala l. en solvisare l. ett ur o. d. markeras. Holm NSv. 52 (1702). Gradernas skugga på solvisaren skulle flytta sig några linier tillbaka. Lehnberg Pred. 3: 81 (c. 1800).
d) (i fackspr., i sht mat.) var o. en särskild av de 360 delar i vilka en cirkelperiferi enligt den allmänna indelningen delas; äv. om till dylik del av cirkelperiferi svarande vinkel, dvs. 1/90 av en rät vinkel; äv., enligt nyare indelning av cirkelperiferien i 400 delar, om motsvarande cirkelbåge resp. vinkel. Luth Astr. 4 a (1584). Rålamb 4: 39 (1690). Hvar och en Cirkel, stor eller liten, delas i 360 lika Delar eller Grader. Bergklint MSam. 1: 259 (1781). En 30 graders vinkel. SvTyHlex. (1851). Enligt centesimaldelningen .. delas den räta vinkeln i 100 grader. 2NF (1908). (Fartyget) lutar tjugutre grader mot styrbord. Hedin Pol 2: 528 (1911). Lutningen utgjorde 30 graders vinkel. Östergren (1925). — jfr CENTESIMAL-, NY-, SEXAGESIMAL-GRAD. — särsk.
α) geogr., astr. o. sjöt. om var o. en särskild av de 360 delar i vilka en meridiancirkel l. en parallellcirkel delas. På l. vid l. under 60 graders nordlig bredd. Alm. 1624, s. 3. Vppå 6. Gradh Nord om strecket fingo wij först see Nordstiernan. Kiöping Resa 134 (1667). Då vi kommo uti Hvita hafvet omtränt på 74 graden var der en .. sträng kiöld. Roland Minn. 48 (c. 1748). En grad i longitud eller latitud. Calwagen Sjölex. (1853). (†) (Uppsalas läge:) Längdens grader .. 39 minuter 30. Luth Astr. 55 a (1584). — jfr BREDD-, EKVATORS-, HÖJD-, LATITUD-, LÄNGD-, MERIDIAN-, PARALLELL-GRAD.
β) om 1/360 av djurkretsen. Hösten begynnes när Solen vthi Wågens förste grad inkommer. Herlicius Alm. 1642, s. 36. Hwart tekn (i djurkretsen) innehåller 30 grad, hwar grad 60 minuter. Krook Alm. 1701, s. 7.
e) boktr. ss. enhet (mått) för stilstorlek. SD(L) 1895, nr 294 A, s. 4. Ett typsnitt eller en bokstafsform skäres vanligen alltefter sin användning i ett visst antal ”grader”. 2UB 10: 184 (1906). — jfr STIL-GRAD.
f) i fråga om släktskapsförhållande: led; numera bl. ss. senare led i ssgr. Brahe Kr. 59 (c. 1585). Iagh är en grad nämmare skyl min Moder än han. Schroderus KonFörär. Föret. b 5 b (1606). RARP 3: 271 (1642). Många hålla före, at inga grader eller leder äro eller böra räknas uti Svågerlag. Nehrman Gift. 27 (1747). Äfven hon (dvs. Margareta) och Konung Birger voro inom 4:de grad med hvarandra beslägtade. Strinnholm Hist. 5: 150 (1854). — jfr SKYLDSKAPS-, SLÄKTSKAPS-, SVÅGERSKAPS-GRAD.
g) språkv. hos adj. l. adv.: betydelsenyans angivande att en egenskap o. d. förefinnes med större l. mindre intensitet l. styrka o. d.; form av adj. l. adv. som uttrycker dylik betydelsenyans; jfr 2. Adjectivum har tre grader, eller trappor hvarpå det stiger, ifrån mindre till större bemärkelse, hvilka äro: Positivus .. Comparativus .. Superlativus. Molander Förespel 18 (1753). Mindre, minst äro högre grader af liten. Sundén (1885). Brate SvSpr. 86 (1898). — jfr JÄMFÖRELSE-, KOMPARATIONS-, MINSKNINGS-, STEGRINGS-GRAD.
h) jur. vid skifte av jord, ägobyte o. d., om enhet för uppskattning av jord efter dess bördighet o. d. SFS 1827, s. 1040. Den Kongl. Skiftesstadgan .. anbefaller att en grad skall vid skiften som efter den verkställas, utmärka den bördigaste marken och 2 vara sämre än en osv. Crælius Nås 90 (1837). 2NF 10: 68 (1908). 30 tld första gradens åker. UNT(L) 1918, nr 2924, s. 7.
4) steg på rangskala, rang, värdighet; äv.: rangklass, klass. The som ringare til gradd warit haffue. PJAngermannus PMagni E 1 b (1605). (Druserna) äro delade i två klasser eller grader: Okkal eller ”de invigde” och Juhall eller ”de olärda”. Beskow Res. 381 (1861). (Den persiske guden Mitras) dyrkare genomgingo sju grader, innan de hunno till den högsta värdigheten. Söderblom ÖversRelH 64 (1912). — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr c slutet, d α, e). Thett embethe .. må .. udi sin grad och esse bliffva. OxBr. 5: 50 (1613). (Landtmarskalken talade till den nyblivne adelsmannen) Önschandes der hoos lycka att samma sitt stånd och grad tillbörligen kan vttföhra. RARP 3: 49 (1638). Dhe .. som hafwa .. hafft ospar all flijt, mödo och arbethe thill thet gemene bästa, pläga der effter blifwa belönte och med anseenlighe grader och stånd honorerade. Därs. V. 1: 5 (1652).
b) steg på rangskalan inom ett ämbetsvärk o. d.; i sht mil. o. sjömil. Stiga i graderna. Zolkefski war gången igenom alla grader och Trappor vthi heela dhet Krijget … til thesz han vpkom så högt at han bleff stoor Canceller i Pohlen. Widekindi KrijgH 189 (1671). Vakten står i Gevär, och gjör den Honneur som .. den visiterande Persons Grade tilkommer. ReglInf. 1751, s. 435. När under krig officerare serskildt förhyras och konstitueras för en expedition, taga de alltid tur efter på stat varande yngsta officeren inom sin grad. ReglFl. 1834, 1: 197. Den som här är äldst i graden / Tar befälet. Snoilsky 2: 15 (1881). Kaptens grad. Sundén (1885). Inträdet (i reserven sker) i regeln med bibehållande af förut innehafd grad. Tingsten o. Hasselrot 12 (1902). jfr AMIRALS-, BEFÄLS-, BETJÄNINGS-, BETJÄNTE-, FANJUNKAR(E)-, KAPTENS-, KOLLEGA-, KOMMENDÖRS-, LÄRAR(E)-, LÖJTNANTS-, LÖNE-, MILITÄR-, REGEMENTSOFFICERS-, TJÄNSTE-, UNDERBEFÄLS-, UNDERLÖJTNANTS-, UNDEROFFICERS-, ÖVERSTELÖJTNANTS-GRAD m. fl. — särsk. i uttr. passera graderna o. d., eg. (förr) mil. om person som antagits till officer l. underofficer: genomgå huvudsakligen praktisk utbildning, för underofficer i tjänst ss. soldat o. korpral o. för officer dessutom i tjänst ss. underofficer; numera allmännare: tjänstgöra i lägre befattningar för att småningom nå högre, avancera från lägre befattningar till högre; äv. mera oeg.: småningom stiga från lägre till högre ekonomisk l. social ställning o. d. Officerarnes skyldighet at passera graderne .. var kanske nödvändig den tiden, då man i vaggan utnämndes til Officer. KrigVAT 1834, s. 210. Den till officer vid flottan befordras, och icke genomgått underofficers graderna, skall i fyra månader under en sjöexpedition passera dessa grader, på sätt derom serskildt förordnadt är. ReglFl. 1834, 1: 7. Nyblom i 3SAH 5: 112 (1890). Han hade börjat arbeta sig upp som fattig tjenstedräng och passerat graderna steg för steg: hälftenbrukare, arrendator, småbonde, halfgårdsbonde, ordförande i fattigroten, säteriegare, kyrkovärd och nämndeman. Hedenstierna FruW 168 (1890).
c) om (lägre l. högre) avdelning inom ordenssamfund. En hög grad inom frimurarorden. Han har tionde graden. MarkallN 2: 177 (1821). Horn är en ifrig frimurare och högt i graderna. Crusenstolpe Mor. 2: 170 (1840). Han (dvs. den unge mannen i värken) har tre grader i orden Par Bricole. Sturzen-Becker Krita 77 (1841). Wirsén Fur. 300 (1887, 1896; bildl.). jfr ANDREAS-, ARBETS-, FRIMURAR-, JOHANNES-, KAPITEL-, PATRIARK-, RIDDAR-GRAD. — särsk. (†) övergående i bet.: ceremoni gm vilken ngn intages i en viss grad i ett ordenssamfund. Första Graden bör Altid skje vid dager ty Receptions Summan räcker eij til vidare så stor kostnad. FoU 17: 278 (1786).
d) om värdighet som vid universitet l. högskola tilldelas den som därför avlagt vissa prov; numera nästan bl. om den högsta värdigheten inom ngn fakultet, med titeln doktor (förr äv., inom filosofiska fakulteten, magister); särsk. (i sht förr) i sg. best. om högsta värdigheten inom filosofiska fakulteten. Schroderus Os. 2: 779 (1635). Taga graden vid Academien. Serenius (1741). Utländska Academier, där man fått kjöpa graden som Aflatsbref i Rom. Linné Bref I. 1: 221 (1768). Jag läser .. på graden. Wikner Vitt. 1 (1863). Den filosofiska graden. Rundgren i 3SAH 2: 33 (1887). De lärda gradernas utdelande vid de olika fakulteterna. ANelson i SymbLitt. 2 (1927). — jfr BACCALAUREATS-, DOKTORS-, HEDERS-, KANDIDAT-, LICENTIAT-, LÄRDOMS-, MAGISTER-GRAD. — särsk.
α) i numera obr. anv. Om han ther än bliffuer itt åår / I Practik skrifft han graden får. Fosz 366 (1621). Man fruchtar .. det flere torde resa ut at antaga graden. Linné Bref I. 1: 15 (1744). (De studenter) som gå graden, eller gått. 2Saml. 4: 135 (1815).
β) (i Finl., föga br.) i uttr. taga sina grader, taga sina examina, studera på l. taga de medicinska (teologiska osv.) graderna, idka studier för resp. avlägga de medicinska osv. examina. Jag har för min del ämnat blifva academicus och studerar på de teologiska graderna. LStenbäck (1841) hos Aspelin Stenbäck 229. (Lönnroth) kom (till Helsingfors) från sina vandringar för att taga de medicinska graderna. Finland 266 (1893). (Lille) hade slagit sig på teologi, där han tog sina grader och 1840 blef professor. Därs.
Anm. till d. I universitetskretsar användes ännu stundom det lat. uttr. pro gradu, för (den filosofiska) graden. Han .. disputerade pro gradu. Emporagrius EMatthiæ C 4 b (1650). År 1763. fick jag .. tilstånd, at åter resa til Upsala, der jag skref pro gradu och undergick examen philosophicum. VDAkt. 1781, nr 331.
e) (†; se dock slutet) oeg., i fråga om sak. The Andelige Saker bör man hålla för een stoor helgedom, emedan the stå vthi högre grad än som andra ting. Sylvius Mornay 352 (1674). — särsk. (fullt br.) mat. i algebra, i uttr. ekvation av första (andra osv.) graden, om en ekvation i vilken den obekanta storhetens högsta exponent är 1 (2 osv.). När æquationens rot allenast är af en dimension, säges æquationen vara .. af första graden. Palmquist Alg. 1: 46 (1745). Björling Alg. 1: 130 (1832). En symmetrisk fjärde grads ekvation. Möller Alg. 2: 51 (1892).
(3 d α) -AVDELNING. (†) geogr. Med Gradafdelning förstås det .. rum, som bestämmes af en latituds och en longitudsgrad. KrigVAH 1837, s. 251. —
(4 b) -BETECKNING. i sht mil. o. sjömil. på uniform anbragt märke o. d. som angiver bärarens grad. Hallman Förf. 110 (cit. fr. 1830). Gradbeteckningen för officerarne vid denna tid (dvs. c. 1814) var anbragt på kragarne. Spak Unif. 53 (1890). Gradbeteckningen, å mössan och vapenrockens krage, är af silfver (hvit metall). 2NF 38: 1107 (1926; i fråga om arméns uniform av 1923 års modell).
-stjärna. i sht mil. o. sjömil. De å epauletterne anbragta gradbetecknings-stjernor. KrigVAT 1851, s. 339. —
(3 d α) -BLAD. geogr. kartblad omfattande ett område begränsat av meridianer o. paralleller. SFS 1900, Bih. nr 8, s. 24. —
-BÅGE.
1) till 3 d: i grader indelad cirkelbåge; äv.: instrument vars förnämsta del är en i grader indelad cirkelbåge. Wikforss 1: 700 (1804). Almroth Karmarsch 265 (1838). Östergren (1925). särsk.
b) bärgv. instrument, vanligen i förening med kompass, för mätning av gruvrum o. för bestämmande av gruvors l. bärgarters stupning. Rinman 1: 126 (1788). 2UB 5: 91 (1902). jfr HÄNG-GRADBÅGE.
2) geogr. till 3 d α, om var särskild av de i grader indelade meridianer o. paralleller som tänkas dragna på jordytan. Faggot PVetA 1747, s. 63. 2NF 34: Suppl. 482 (1922). —
(3 g) -BÖJA. (föga br.) språkv. komparera; nästan bl. ss. vbalsbst. -ning. PedT 1897, s. 477. (”Frostbita” är) Vanligast i perf. part. (som ibl. även gradböjes). Östergren 2: 483 (1922). —
(3 g) -FORM; pl. -er. språkv. komparationsform. Tullberg SvSpr. 1: 26 (1836). Cederschiöld o. Olander SvSpr. 21 (1904). —
-FÖRHÖJA. särsk. språkv. till 3 g, med avs. på adj. l. adv.: komparera; nästan bl. ss. vbalsbst. -ning. Åtskilliga adjektiver bilda gradförhöjningen oregelbundet. Tullberg SvSpr. 2: 27 (1836). De gradförhöjda adv. framar och fremr. Rydqvist SSL 2: 433 (1860). Danell SvSpr. 46 (1927). —
-INDELNING~020. indelning i grader; äv. konkretare. särsk.
2) till 3. särsk.
b) till 3 d. UB 7: 455 (1875). Gradindelningen för vinklar kan vara sexagesimaldelning (’gammal delning’) eller centesimaldelning (’ny delning’). Östergren (1925). —
(3 d α) -KORT, n. (†) geogr. sjökort med utsatt gradnät. Desze Passcort äre nu treggehanda, Nembl. slätta Passcort, jämna Gradcort (dvs. sjökort med bl. latitudgraderna utsatta), och wäxande Gradcort (dvs. sjökort vid vilka Mercators projektionsmetod tillämpats), som elliest kallas Rund Cort. Rosenfeldt Nav. 15 (1693). —
(3 d α) -METOD. (†) geogr. i fråga om karta: projektionsmetod. En General-karta, hvilken var construerad efter den såkallade växande gradmethoden. KrigVAT 1841, s. 253. —
-MÄTARE, r. l. m. särsk.
1) till 2, bildl., i sht i uttr. gradmätare på, ngn gg för l. av ngt, om ngt som visar graden av ngt. De heliga byggnadernas mensurer äro gradmätare på folkens och tidsåldrarnes religiösa värme. Törneros Brev 1: 211 (1825; uppl. 1925). Alla specimina .. äro ganska osäkra gradmätare för de till dessa befattningar competerande personernes värdighet och förtjenster. Boström 3: 419 (1858). Jag ansåg hans omdöme om mina framsteg för gradmätaren af min flit. Schwartz Pos. 59 (1863). Erixon Möbl. 2: XXV (1926).
2) (mindre br.) till 3 d: instrument för uppmätning av vinklar. Rosborg StångjSmid. 8 (1809). Östergren (1925). —
(3 d α) -MÄTNING. geogr. bestämning av jordens storlek o. form gm noggrann uppmätning av bestämda delar av dess omkrets, t. ex. vissa grader längs efter en meridian l. en parallell. Hellant Alm. 1744, s. 31. 2NF 9: 957 (1908). —
(3 d α) -NÄT. geogr. på jordglob l. karta: nät av meridianer o. paralleller. NF 8: 433 (1884). Eratosthenes uppdrager kartans gradnät, bestämmer orternas läge. Athena 75 (1917). särsk. i oeg. l. överförd anv.
a) om vissa mörka linjer i solens spektrum. Vid upprättandet af hvarje särskild kropps spektralkarta måste en .. jemförelse med solspektrum göras, och de Frauenhoferska linierna bilda således maskorna af det gradnät, hvarpå alla sådana kartor äro uppritade. Björling Sol. 58 (1869).
b) pedag. nät av horisontala o. lutande linjer som förekommer i vissa vid undervisning i välskrivning använda skrivböcker o. förskrifter. Holmqvist Skrifn. 43 (1890). —
(4 b slutet) -PASSERA. eg. (förr) mil. om person som antagits till officer l. underofficer: fullgöra den tjänstgöring i lägre grader som erfordrades, innan vederbörande fick tjänstgöra som officer l. underofficer, passera graderna; numera allmännare: tjänstgöra i lägre befattningar för att småningom nå högre; bl. i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ing. KrigVAH 1810, s. 203. Gradpasserande Officerares aflöning fördubblades på expedition till Brasilien. Gynther Förf. 4: 75 (1854; efter handl. fr. 1832). Gradpasseringen för såväl (lokomotiv-)förare som eldare brukar .. vara den, att först får tjänstgöringen omfatta växling, reserv, extratåg .. m. m., därefter godståg och sist snälltåg. SJ 3: 319 (1906).
Ssgr: gradpasserings-betyg. (förr) intyg över fullgjord gradpassering. KrigVAT 1834, s. 209. Kindblad (1871).
(4 b slutet) -PASSERARE. (förr) till gradpassering kommenderad officer l. underofficer; numera allmännare: person som tjänstgör i lägre befattningar för att småningom nå högre. KrigVAT 1842, s. 321. Den unge gradpasseraren på pressens törniga bana. Beckman Amer. 2: 36 (1883). —
-SKALA, r. l. f. (mindre br.)
2) till 4: rangskala. Så uppstod inom det verldsliga området en gradskala motsvarande den hierarkiska. Hildebrand Medelt. 1: 9 (1879). Geijerstam LycklMänn. 35 (1899). —
(2) -SKILD, p. adj. (blott) till graden skild (från ngt). Huru icke blott gradskildt utan djupt och grundligt artskildt är ej detta slags lif från det troslif, af hvilket (osv.). Wikner Medit. 3: 126 (1875). Vannérus WundtPsyk. 14 (1896). —
-SKILLNAD.
1) till 2: skillnad (blott) till graden. Skillnaden mellan poesie och vältalighet är .. icke blott en gradskillnad, utan en skillnad i afsigten, således en artskillnad. Tegnér FilosEstetSkr. 335 (1808).
(3 d) -SKIVA, sbst.1
1) (mindre br.) i grader indelad båge på instrument för vinkelmätning. SvLittFT 1833, sp. 231. Alreik Landtm. 192 (1843).
2) (i sht i fackspr.) ritinstrument för avsättning l. uppmätning av vinklar, vinkeltransportör. Weste (1807). NF (1882). 2NF 23: 481 (1915).
3) (mindre br.) tekn. delskiva (se d. o. 1). Dalin (1852; med hänv. till delskifva). Kindblad (1871).
4) (förr) sjömil. del av riktinstrument för artilleripjäs, bestående av en i grader indelad linjal av trä som angav pjäsens lutning mot horisonten. NF (1882). —
(3 a) -STEGE. (†) = -SKALA 1. Stiernhielm Arch. D 2 a (1644). Heinrich (1814; med hänv. till gradvisare). —
-STEGRING. (†)
1) till 2. Gradstegringen i den vänskap, det innerliga förtroende, i hvilket de unga småningom kommo till hvarandra. Zedritz 3: 170 (c. 1855).
(3 a) -STOCK. [sv. dial. gradstock, termometer; jfr d. grad(e)stok, t. gradstock] (†; se dock b o. c) graderad stock, måttstock. (Fr.) Règle .. (sv.) måttstock; gradstock. Dalin FrSvLex. 2: 390 (1843). särsk.
b) (förr) nautiskt instrument bestående av en graderad stav med en l. flera mot densamma vinkelräta, förskjutbara mindre stavar, vilket användes för uppmätning av höjdvinklar, jakobsstav; jfr GRAD, sbst.1 3 d. 1 Siöbook tillijka medh een grafstook (sannol. skrivfel för ”gradstock”) och een Mått stok. BoupptSthm 1/3 1684. Rosenfeldt Nav. 33 (1693). Dalman 24 (1765). 2NF 12: 1197 (1910).
(3 a) -STRECK. streck som markerar indelningen i grader l. andra enheter av ngt instrument. Rubenson Meteor. 17 (1880). —
-TAL. (grad- 1749 osv. grada- 1749)
1) till 3: antal grader. särsk.
a) till 3 a α. Det gradtal brännvinet visar vid en gifven temperatur. Berzelius Kemi 3: 171 (1818). AB 1831, nr 34, s. 4.
b) till 3 a β. CAEhrensvärd Brev 2: 79 (1795). Va visar termometern för gradtal i dag? Östergren (1925).
c) till 3 d: tal som angiver vinkels l. cirkelbåges storlek uttryckt i grader. Rinman 1: 687 (1788). Att finna relationen mellan hvarje båges längd och gradtal i en gifven cirkel. Björling Alg. 1: 166 (1861). Lindelöf AnGeom. 169 (1864). särsk. till 3 d α. VetAH 1749, s. 4.
2) till 4; särsk. mat., i uttr. en ekvations gradtal o. d., = GRAD, sbst.1 4 e slutet. Palmquist Alg. 3: 9 (1749). NF 4: 620 (1881). —
(2) -TALS, adv. (föga br.) = -VIS I. Lind (1749). Dalin (1852; med hänv. till gradvis). Östergren (1925; angivet ss. mindre vanl.). —
-TECKEN. särsk. till 4.
a) till 4 b: gradbeteckning. Gradtecknen till nya uniformen äro nu hemkomna och finnas ständigt att tillgå. NVexjöBl. 1859, nr 2, s. 4 (i annons). FFS 1891, nr 6, s. 4.
b) (mindre br.) till 4 c, om tecken som utmärker viss grad i ordenssamfund. FoU 17: 344 (i handl. fr. 1786). —
(2) -VIS, adv. o. adj. (grad- 1753 osv. grade- 1748—1800) [jfr d. gradvis, t. gradweise]
I. adv.
1) steg för steg, småningom, efter hand. VetAH 1748, s. 52. Befolkningens gradvis skeende uppfostran till själfstyrelse. PT 1907, nr 191 A, s. 2. särsk. med anslutning till GRAD, sbst.1 4. (Han) på hederns dubbla bana, / Steg gradvis. Franzén Skald. 4: 82 (1802, 1832). FinBiogrHb. 102 (1895).
2) (†) efter olika grader, i olika gradationer. Eders Kongl. Höghet .. finner säkerligen ej sällsamt, at förnuftige människors sysslor grad-vis med hvarannan jämföras. Tessin Bref 1: 230 (1753).
1) som sker steg för steg l. småningom; knappast annat än i förb. med verbala sbst. De skapade tingens gradvisa stigande, samband och kädja. Wallmark Burkhardt 1 (1797). En gradvis fortgång af menniskans förädling. SKN 1841, s. 275. Gradvist införande av spritförbud. SvD(B) 1928, nr 279, s. 4.
2) (tillf.) som förekommer i olika gradationer. Gradvisa slafvar. Vinterbl. 1853, s. 233 (cit. ur tidn.). Anm. till II. Med avs. på brukligheten gäller detsamma som anförts i anm. till DELVIS II. Liksom av DELVIS undvikes i allm. n. sg. obest. gradvist. I stället nyttjas stundom den oböjda grundformen. Ett gradvis nedstigande ifrån de högre vexterne till de lägre. Agardh Bot. 2: 136 (1832). Belfrage Runebg 257 (1917). Ordets anv. ss. adj. har ofta klandrats, t. ex. i JournSvL 1797, s. 141, av Rydqvist SSL 2: 466 (1860) m. fl.
B (†): GRADA-TAL, se A.
C (†): GRADE-VIS, se A.
D: GRADS-ADVERB, se A.
Spalt G 779 band 10, 1929