| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOMPASS kompas4, r. l. m. ((†) n. Spegel GW 288 (1685), Rydberg Frib. 370 (1857, 1866; uppl. 1877 r. l. m.)); best. -en; pl. -er; förr äv. KOMPÅSS l. KOMPÅS, r. l. m.; best. -en; pl. -er (OxBr. 11: 697 (1637)) l. -ar (OxBr. 11: 697 (1637), Rudbeck Bref 379 (1700)).
1) instrument för bestämmande av nordsydriktningen, antingen baserat på magnetnålens egenskap att, fritt upphängd, visa åt ett o. samma håll (magnetkompass) l. konstruerat enligt principerna för gyroskopet (gyroskop-, gyrokompass); jfr BUSSOL. Styra, gå efter kompass. Nautisk kompass. Kompenserad kompass. BtFinlH 3: 284 (1553). Dock håller han (dvs. sjömannen) then Cours Compassen teknar. Spegel GW 95 (1685). (Man) tager (vid kartläggning) .. sin Compas och effter honom sätter på Papperet Norrstreket. Rålamb 1: 87 (1690). Han (fastnade), till följd af kompassens missvisning, på ett sandref utanför Jutland. De Geer Minn. 1: 231 (1892). Ulff o. Naumann Nav. 271 (1926). — jfr ASIMUT-, DEKLINATIONS-, DIOPTER-, GRUV-, GYRO(SKOP)-, HÄNG-, INKLINATIONS-, LUFT-, MAGNET-, PEJLINGS-, SJÖ-, SKEPPS-, STYR-, VÄTSKE-KOMPASS m. fl. — särsk.
a) mer l. mindre oeg., med syftning på de olika väderstrecken som äro utmärkta på kompassen. I dag tycks vinden snurra kompassen runt. Östergren (1930). — särsk. (†) i vissa uttr. Skärgården, där man hela Compassen omsegla .. måste, innan man därifrån uthinner. HC11H 11: 122 (1697). (Jag) For .. rundt omkring Compassen. Runius (SVS) 2: 110 (1712).
b) i mer l. mindre bildl. anv.; vanl. om ngt som tjänar till rättesnöre o. d. Wij (hava) hafft Gudz ord til ledsagare och Compass. PErici Musæus 1: 111 b (1582). Rättskänslan var den aldrig missvisande kompass som ledde honom i hans handlingar. CAKullberg i 2SAH 41: 94 (1866). — särsk. (†) i uttr. förrycka kompassen för ngn o. d., störa l. rubba ngns planer. Denna Wänskapen (mellan K. X G. o. kurfursten) lärer fuller dhe Påfwiskes Compass mycket förryckia. NAv. 15/2 1656, s. 3. Bark Bref 1: 139 (1703).
-DOSA. den dosformiga metallbehållaren på en kompass; jfr -SKÅL. Rinman 2: 137 (1789). Smith 206 (1916). —
-DRAG. bärgv. jfr DRAG I 15. Ställen .. der betydliga kompassdrag visa sig. JernkA 1844, 2: 25. Vid Salmivara .. är ett delvis starkt, c:a 1 km. långt kompassdrag. TT 1900, K. s. 50 —
-GÅNG. i sht idrott. gång till viss målpunkt med kompass som enda orienteringsmedel. SvD(A) 1928, nr 317, s. 12. DN(A) 1933, nr 330, s. 16. —
-GÅNGARE. skogsv. vid skogstaxering: person som har att med tillhjälp av kompass gå i räta, parallella linjer gm skogen. VerdS 191: 31 (1913). SvSkog. 691 (1928). —
-JUSTERING. sjöt. nedbringande av deviationen hos en kompass till ett minimum o. uppmätande av den kvarvarande deviationen. Wrangel SvFlBok 307 (1898). —
-KARTA. (förr) geogr. med hjälp av kompass utarbetad karta; i sht om visst slag av äldre sjökort; portolankarta. UB 7: 288 (1874). Ahlenius OMagnus 72 (1895). SvUppslB 15: 83 (1933). —
-KURS. särsk. sjöt. o. flygv. om det gradtal på kompasskivan som skall hållas ens med styrstrecket l. farkostens långskeppsriktning för att farkosten skall gå den beräknade vägen; motsatt: rättvisande (sann) resp. magnetisk kurs. Björkman (1889). SvUppslB (1933). —
-LILJA. (föga br.) lilja(n) som utmärker nordstrecket i en kompassros; förr äv. om kompassros. Rålamb 4: 80 (1690; om kompassros). —
-LÄRA, r. l. f. fys. o. sjöt. lära(n) om kompassen; jfr DEVIATIONS-LÄRA. BtRiksdP 1890, 5Hufvudtit. s. 17. —
-ROS. [jfr t. kompassrose, fr. rose du compas] sjöt. (på annan skiva fäst) rund skiva av papper, papp l. metall o. d. med gm streck gjord gradering i 32 lika delar, varmed magnetnålen i en nautisk kompass är förbunden; äv. om teckning av strecken på dylik skiva, vilken är inlagd på karta; äv. oeg., ss. sammanfattande benämning på väderstrecken; jfr VIND-ROS. Rålamb 4: 5 (1690). Lugnt och stilla hade flockarna spridt sig i kompassrosens alla riktningar. Hellström Kusk. 177 (1910). (På Blaeus världskarta äro) Talrika kompassrosor .. inritade i oceanerna. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 60. —
-SKIVA, r. l. f. Serenius Qqq 3 b (1734). Kompassens viktigaste del är kompasskivan, vilken består av en stomme, varå rosen och magnetnålarna äro fästade. Ulff o. Naumann Nav. 272 (1926). —
-STRECK. jfr -ROS. Rålamb 4: 80 (1690). I regel brukar ombord å fartyg riktningen (av vinden) angivas i varje kompasstreck, å land .. blott i varannat. Carell o. Edelstam 27 (1916). —
-UPPHÄNGNING~020. kardansk upphängning (varmed kompassdosan på en nautisk kompass är upphängd). UB 5: 27 (1873). —
-VÄXT. bot. växt som har bladskivorna ställda vertikalt i meridianplanet norr-söder (o. som därigm skyddas mot för stark solbestrålning), meridianväxt. BotN 1882, s. 30. Lindman NordFl. 3: 30 (1901).
Spalt K 2039 band 14, 1937