| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOMPLICERA kom1plise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. KOMPLIKERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KOMPLIKATION.
1) (i sht i fackspr.) göra (ngt l. ngn) sammansatt; äv. i bildl. anv.; i sht i pass. i intr. bet. l. refl.: bliva sammansatt, sammansätta l. kombinera sig. De lagar, enligt hvilka föreställningarne .. försmälta och komplicera sig med hvarandra. Rein Psyk. 1: 293 (1876). Ju medvetnare människan blir, desto mera kompliceras hon. Norström EKey 33 (1902). — särsk.
a) med. i pass. l. ss. refl., om sjukdom o. d.: förbinda sig l. uppträda tillsammans (med annan sjukdom); äv. i p. pf. i adjektivisk anv. Komplicerat benbrott, komplicerad fraktur, motsatt: enkel(t) benbrott resp. fraktur; jfr BENBROTT. Blinda med komplicerat lyte, dvs. med annat lyte jämte blindheten. Hysteralgien synes, liksom Neuralgien i allmänhet, ej complicera sig med andra sjukdomar. TLäk. 1833, s. 299. Komplicerade fall (av mässling) böra såvitt möjligt vårdas på epidemisjukhus. Petrén EpidSj. 42 (1926).
b) i p. pf. i adjektivisk anv. (jfr a): sammansatt. Flodström Spencer 111 (1884). Af dessa (elementära känslor) tillsamman uppstår såsom totalverkan en komplicerad känsla. Larsson Psyk. 32 (1896).
2) göra (ngt) invecklat, tilltrassla, göra svår att utreda, försvåra; äv. i pass. i intr. bet. l. refl.: bliva invecklad, inveckla sig. Gynther ConvHlex. 51 (1845). Ju längre utvecklingen skridit fram, dess mer ha förhållandena komplicerat sig. MosskT 1890, s. 493. Sådana upptäckter om attentatets förhistoria, som komplicera situationen. SvD(A) 1934, nr 275, s. 4. — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: invecklad. 2Saml. 3: 38 (i handl. fr. 1779). Ju mera kompliceradt ett ämne är, ju snarare förvirras man genom mängden af dess enskildheter. Geijer I. 6: 1 (1839). Den ytterst komplicerade historien om kristendomens uppkomst. Aulén AllmTron 53 (1923). Michelet är icke en man i ett stycke, utan en komplicerad och problematisk natur. BonnierLittH 4: 233 (1930).
Spalt K 2051 band 14, 1937