Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONGLOMERAT koŋ1glωmera4t, äv. kon1-, l. -glo- l. -glå-, äv. 0104 (kånnglomerát Dalin), n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konglomerat, eng. conglomerate, sbst.; av fr. conglomérat, av lat. conglomeratum, p. pf. n. av conglomerare, hopnysta, av com (se KON-) o. glomerare, nysta, hoprulla (jfr AGGLOMERERA)]
1) miner. bärgart som består av avrundade bärgartsstycken (”bollar”) fast förenade gm ett bindemedel; motsatt: breccia; jfr AGGLOMERAT. Hisinger PVetA 1811, s. 20. HimHavJord 1: 143 (1925). — jfr BASALT-, URBÄRGS-KONGLOMERAT m. fl.
2) bildl.: komplex l. samling (blandning) av löst förenade element (utan inre samband med varandra); hopgyttring, sammangyttring. Ett konglomerat af enskilda erfarenhets-satser. Bolin Statsl. 1: 63 (1868). (Berlin) är ett väldigt konglomerat av småstäder. SvD(A) 1933, nr 63, s. 22.
Ssg (till 1; geol.): KONGLOMERAT-LAGER. Lindström Lyell 215 (1857).

 

Spalt K 2109 band 14, 1937

Webbansvarig