| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONNEXION kon1äkʃω4n l. -ek-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) (i fackspr.) förening, sammanfogning, förknippning; sammanhang, samband. Swedberg Schibb. 258 (1716). Blott vid det Fredholmska ändmoränstråket står ett sådant (moränback-)landskap i påtaglig konnektion med israndaflagringar, som bilda dess distala gräns. Fennia 36: 217 (1915). Konnektionen mellan Östasien och den närmre Orienten. OoB 1932, s. 76. — särsk.
a) (†) i fråga om skrift: sammanbindning (av bokstäver). U (brukades förr i stället för v) mit uti och wed ändan (såsom til connexion beqvämare). Cellarius LatGr. 109 (1703).
b) kartogr. motsv. KONNEKTERA slutet: konnektering. Chartornes Connection. CivInstr. 278 (1688). SFS 1919, s. 302.
2) (†) förbindelse (se d. o. 1 d), relation; bekantskap; äv. konkret; vanl. i pl. Han .. håller sig i ständig connexion med Academien här. PForsskål (1754) hos Linné Bref I. 6: 116. Genom de connectioner min Bror äger, skall ingen lättare än min Bror kunna lemna förslag på någon till denna tjenst passande person. NNordenskiöld (1837) hos Berzelius Brev 11: 183. Ekbohrn (1904).
3) (†) sammanhållning. De i kropparna existerande jordiska particlars connexion. Wallerius Tank. 37 (1776).
-LINJE. i terrängen noggrant uppmätt linje som inmätes på tvenne angränsande kartblad så att dessa vid konnektering sammanfalla i densamma, konnekteringslinje. SPF 1835, s. 92. —
Spalt K 2132 band 14, 1937