Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONSEKVENT kon1sekvän4t, adj. -are; n. o. adv. =.
I. motsv. KONSEKVENS 7: som innebär l. vittnar om konsekvens, följdriktig; äv.: orygglig, genomförd utan undantag, genomgående; äv. i utvidgad anv., om person: som tänker l. handlar följdriktigt l. med konsekvens. Et consequent förfarande. LittT 1795, s. 54. En af tidehvarfvets conseqventaste Tänkare. Tegnér (WB) 3: 149 (1817). Rustik (i puts) är konsekvent använd i det yttre (av byggnaden). Hahr ArkitH 352 (1902). Om regeringen vill vara konsekvent, måste nästa steg bli (osv.). SvD(A) 1934, nr 33, s. 4. — jfr INKONSEKVENT.
II. [efter motsv. anv. i eng.] geogr. om flod: som i sin ursprungliga anläggning följer en genom tektonisk rörelse åstadkommen lutning hos landytan o. följaktligen är yngre än denna. Ramsay GeolGr. 176 (1909).
Spalt K 2138 band 14, 1937