Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSENTERA, v. -ade.
Ordformer
(skrivet con-. -tera 1612—1904. -tiera 1663)
Etymologi
[jfr t. konsentieren, eng. consent, v., av fr. consentir, av lat. consentire, vara överens, samtycka, av com (se KON-) o. sentire, känna, märka (se SENTERA). — Jfr KONSENS, KONSENSUAL-]
(†) vara av samma mening, vara överens; samtycka (till ngt), giva sitt samtycke (till ngt), lämna sitt bifall (till ngt); äv. tr.: bevilja, gå med på (ngt). (Så) will H. F. N:de der till gärna consentera. RA II. 1: 199 (1612). (Vi hava) Consenterat och bewiljat effterföljande Privilegier .., icke allenast dem i Stockholm utan och alle besittne Borgare i de andre Wåre Städer. Stiernman Com. 1: 686 (1617). The Puncterne, vthi hwilka bägge Parterne consentera. Brask Pufendorf Hist. 457 (1680). HT 1919, s. 25 (1789). Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).

 

Spalt K 2141 band 14, 1937

Webbansvarig