| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONSERVATION kon1særvatʃω4n l. -är- l. -er-, l. konsær1-, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) (numera knappast br.; se dock slutet) motsv. KONSERVERA 1: bevarande; bibehållande; vidmakthållande. OxBr. 10: 97 (1628). Hwadh .. som lender denne Academie och dess betiente till Conseruation förkåfringh och wedh macht hållande. BraheBrevväxl. II. 1: 71 (1654). (Man skulle bruka kyrkklockorna med) den moderation, som tienar till dheras conservation och waraktigheet. Schück VittA 1: 262 (i handl. fr. 1666). Palmén JurHb. 68 (1859). Ekbohrn 1: 138 (1868; äv. i den postuma uppl. 1904). — särsk. (i fråga om ä. förh., fullt br.) motsv. KONSERVERA 1 e. OKjellander (1734) hos Cavallin Herdam. 2: 54. Gud hiälpe mig för änkan, som ropar om conservation. jag är gift och förhindrad. Linné Bref I. 2: 127 (1749). SvKyrkH 5: 394 (1935).
2) (†) motsv. KONSERVERA 2: konservering. Mumiers och döda kroppars conservation. Lindestolpe Pest. 53 (1711).
B: KONSERVATIONS-DOCKA, r. l. f. (konservation- 1784. konservations- 1784 osv.) (förr) torrdocka för uppläggning o. förvaring av fartyg. CAEhrensvärd Brev 1: 94 (1784). Carlsund Res. 460 (1834). —
-GLASÖGON, pl. [jfr d. konservationsbriller, t. konservationsbrille] (†) = KONSERV 3. VLBibl. 1805, Auktionsprot. fol. 136.
Spalt K 2144 band 14, 1937