Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONTER- kon3ter~, äv. koŋ3ter~, i södra Sv. äv. 40~, i vissa fall 10—.
första ssgsled i vissa från franskan lånade sbst., betecknande
1) befintlighet framför (midt emot) l. rörelse mot ngt, stundom med bibegrepp av skydd l. försvar: KONTER-APPROSCH, -ESKARP, -FORT, -GARD, -RIPOST.
Ssg: konteramirals-flagga, r. l. f. sjömil. örlogsflagga med en vit stjärna i det övre rektangulära blå fältet, använd på fartyg ombord å vilket konteramiral befinner sig (ss. befälhavare). UFlott. 1: 82 (1903). —
(1) -APPROSCH, r. l. f. l. m. (konter- (contre-) 1795 osv. kontra- 1836—1904) [jfr eng. counter-approach; av fr. contreapproche] (i sht förr) bef. löpgrav från en belägrad fästning, anlagd för att man i framförliggande terräng skall kunna upptäcka förlängningen av en löpgravsarm, som kan beskjutas av ett i konterapproschens spets anlagt batteri; motsapp; i sht i pl. Törngren Artill. 2: 147 (1795). 2NF 5: 677 (1906). —
Spalt K 2244 band 14, 1937