Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONTRABAND, adj.
Ordformer
(äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr eng. contraband, adj.; till KONTRABAND, sbst.]
(†) om vara: som är kontraband, förbjuden att in- l. utföra; särsk. i uttr. kontrabande varor (jfr KONTRABANDS-VARA anm.). Serenius 31 (1741). Sahlstedt 20 (1769). Heinrich (1814).

 

Spalt K 2262 band 14, 1937

Webbansvarig