Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONVENTIONAL- kon1vänʃωna3l~ l. -ven-, l. konvän1-, äv. -tʃω-.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konventional-, eng. conventional; efter lat. conventionalis (se KONVENTIONELL) bildad ssgsform till KONVENTION 2]
ss. förled i ssgr: som står i samband med l. grundar sig på ett avtal, särsk. en (internationell) konvention.
Ssgr: KONVENTIONAL-BOT. jur. vid avslutande av kontrakt överenskommet vite för brott mot l. bristande uppfyllelse av de kontraktsenliga förbindelserna, avtalsvite; vanl. i pl. Lang FinlSjör. 404 (1932). —
-STRAFF. [jfr t. konventionalstrafe] (mindre br.) jur. = -BOT. Smedman Kont. 7 (1874). Hernberg Rättsh. 153 (1922). —
-TARIFF. [jfr t. konventionaltarif] (i fackspr.) tulltariff grundad på handelsfördrag. 3NF (1929).

 

Spalt K 2327 band 14, 1937

Webbansvarig