| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KORAL kωra4l, sbst.1, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Anm. Stundom användes den lat. formen choralis med lat. böjning. BtÅboH I. 1: 87 (c. 1618: chorales, pl.), Därs. I. 11—12: 214 (1688: choralis, sg.), Rodhe RefLitTrad. 5 (1917: chorales, pl.).
(i fråga om ä. förh.) deltagare i, äv. ledare av körsången i en kyrka; koralsångare; särsk. om skolgosse (djäkne, gymnasist) som var medlem av (dom)kyrkans sångkör. Dijkman AntEccl. 272 (1678, 1703). Ahnfelt StudM 1: 41 (1857). Arcadius VexjöL 5 (1889).
Spalt K 2399 band 14, 1937