Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORNA kω3rna2 l. KÖRNA ɟœ3rna2 (i bet. 1) l. kœ3rna2 (i bet. 2) (körna (k hårdt) Dalin (1852)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KÖRNARE.
Ordformer
(korn- c. 1755 osv. körn- 1542 osv.)
Etymologi
[sv. dial. korna (i bet. 5), körna (kj-) (i bet. 1); jfr d. korne, körne, nt. kornen, t. körnen; avledn. av KORN. Formen körna är i bet. 2 inlånad fr. t.]
1) (körna) till KORN 1, 4; i fråga om äldre l. mera primitiva förh.: gm omtröskning, stundom gm trampning, befria förut tröskat korn (bjugg) från de kvarsittande borsten; numera landt. gm behandling med en (i större tröskvärk inbyggd) apparat (körnare) befria tröskad säd, i sht korn o. havre, från kvarsittande borst resp. agnar samt avputsa sädeskornen. UtsädT 1893, s. 118. Grotenfelt JordbrMet. 409 (1899). WLWanhainen hos Hellström NorrlJordbr. 333 (1917). Berglund LantbrArbetsmask. 145 (1932).
2) (korna, i sht förr äv. körna) (i fackspr.) till KORN 6: fördela l. forma (ngt) i en mängd större l. mindre korn, granulera (se d. o. 1); äv. refl. Thett Körnede Slangerkrut som hijt skickett är. G1R 14: 325 (1542). När .. (snön) af Solenes värma begynner at körna sig och blifva som hagel. VetAH 1747, s. 92. Sedan krutet blifvit hårdgjordt, återstår at korna det. KrigVAH 1824, s. 195. Kornad kaolin. SFS 1895, Bih. nr 31, s. 10. Alm VapnH 209 (1927). — jfr FIN-KÖRNA.
3) (korna) till KORN 6 f: giva (ngt) en kornig ytstruktur; jfr GRANULERA 2.
a) (föga br.) i p. pf. med adjektivisk anv.: kornig; jfr GRANULERA 2 b. Hela halsen (på sandödlan) ofvan och på sidorna kornad med små runda platt-konvexa fjäll. Nilsson Fauna 3: 17 (1842).
b) tekn. o. fotogr. jfr KORN 6 f β o. KORNIG 2 b. En med asfaltpulfver ”kornad” metallplåt. TT 1887, s. 228. För (litografisk) kritteckning finslipas först stenen och ”kornas” därpå genom afrifning med fin sand. 2NF 16: 791 (1911). Kroon Reprodukt. 97 (1935).
4) (korna) jäg. till KORN 8: taga korn (på ngn l. ngt), sikta. Svederus Jagt 366 (1831). Jag grep min lodbössa och kornade med god försiktning på den främsta vargen. Hemberg ObanStig. 174 (1896). Då kornade jag på bogen och tryckte av. Möllersvärd UpplJaktst. 111 (1917).
5) (korna) [urspr. utvidgad anv. av 4] (i vissa trakter, vard.) ”lägga an” (på ngn), falka; (stå o.) kika (på ngn l. ngt), titta. Strix 1899, nr 18, s. 1. Där gick tullfolk nere på kajen ännu och kornade. Siwertz Eld. 334 (1916). Gubben skulle .. misstänkt, att han gick och kornade på någon av flickorna. Nordström Sven 107 (1929).
Ssgr (till 2; tekn.): A: KORN-HUS, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2439) den byggnad på ett krutbruk där krutet kornas. Wallerius Min. 443 (1747). TT 1882, s. 81. —
-SÅLL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2444) korningssåll. Wikforss 1: 965 (1804).
B: KORNINGS-MASKIN. för korning av krut. JernkA 1838, s. 100. —
-SÅLL. för korning av krut. SFS 1831, s. 319.
Särsk. förb.: KORNA UPP10 4 l. OPP4. (i vissa trakter, vard.) till 4, 5: få korn på (ngn l. ngt), leta upp. Hur har ni egentligen kornat opp oss nu? Mörne KlasKrist. 47 (1923).

 

Spalt K 2448 band 14, 1937

Webbansvarig