Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOROLLARIUM kor1ola4rium l. kå1– l. -ωl- l. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier; äv. KOROLLAR kor1ola4r osv., n.; best. -et; pl. = l. -er; förr äv. KOROLLARIE, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cor-. -lar 1801 osv. -larium 1744 osv. -larien, sg. best. 1756 (: Carollarien, sannol. felaktigt)—1764)
Etymologi
[jfr t. korollarium, eng. corollary, i ä. eng. äv. om tillägg till tal l. skrift, fr. corollaire; av lat. corollarium, liten ss. belöning (till skådespelare o. andra konstnärer) given krans, gåva utöver betalningen, tillfogad följdsats, till corolla, liten krans, diminutivbildning till corona (se KORONA)]
1) (†) i bok: tillfogad not. SvMerc. 1: 408 (1756).
2) i sht mat. o. log. sats som omedelbart följer av l. vars riktighet omedelbart inses av en annan (förut bevisad) sats, omedelbar följdsats; förr äv. övergående i bet.: slutsats. Lundberg Paulson Erasmus 167 (1728). Strömer Eucl. Föret. B 2 a (1744). Häraf följer som Corollarium, at (osv.). SP 1787, nr 2, s. 1. Det korollarium skulle man kunna draga häraf: att (osv.). Geijer I. 5: 81 (1811). Bergroth Geom. 5 (1876). Strindberg BlåB 7 (1907).
3) mer l. mindre bildl., om ngt som uppfattas ss. en naturlig följd av ngt annat. Att .. (Almqvists) handlingar under alla lifvets skiften endast äro korollarier af hans grundsatser. Lysander Almqvist 68 (1878). Annerstedt UUH II. 1: 364 (1908). Fornv. 1926, s. 6.

 

Spalt K 2452 band 14, 1937

Webbansvarig