Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOTANGENT kω3~tanjän2t l. -aŋg-, äv. -ang- (kotannjä´nnt Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. (vid förkortning alltid) skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. kotangente, f., eng. contangent, fr. cotangente, f.; av nylat. cotangens (gen. -entis), elliptisk bildning till complementi tangens, komplementets tangent]
trigonom. tangenten för en given vinkels l. båges komplement; i skrift ofta förkortat cot. Strömer Trig. 8 (1749). SvUppslB 28: 274 (1936).

 

Spalt K 2580 band 14, 1937

Webbansvarig