Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KRENELERA kren1ele4ra l. kre1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. skrivet cr-. -nel(l)e- 1755 osv. -nule- c. 1875—1881)
Etymologi
[jfr t. krenelieren, ävensom eng. crenel(l)ate; av. fr. créneler, förse (en mur) med tinnar (l. skottgluggar), göra uddig, räffla, avledn. av ä. fr. crenel (se KRENÅ)]
1) (i sht i fråga om ä. l. utländska förh.) förse (en mur, borg o. d.) med tinnar (urspr. avsedda som skottskydd, varvid mellanrummen mellan tinnarna användes ss. skottgluggar); nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv. Iduna 7: 81 (1817). Slottet (Bogesund i Uppland) utstyrdes (på 1860-talet) med fyra krenelerade hörntorn. Uppl. 1: 657 (1905). Holmström PyrenAtl. 39 (1928). — särsk. (fullt br.) ss. vbalsbst. -ing i konkret anv., om samtliga tinnar (o. mellanrum mellan dem) på en byggnad. Dalin (1852). 2NF 32: 798 (1921; i fråga om ringmuren omkring Visby).
2) (i sht förr) mil. förse (en fästningsmur) med skottgluggar för handgevär; jfr KRENÅ 2. Ståhlsverd 80 (1755). Busch Fästn. 8 (1880). Ekbohrn (1904).
3) i oeg. anv.
a) (†) med avs. på (mindre) föremål: räffla, nagga; nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv. Andersson (1845; om kant på mynt). Lilljeborg Fisk. 1: 176 (1881).
b) tekn. i p. pf., om (järn)tråd: böjd i regelbunden vågform; vanl. i utvidgad anv., om av dylik (järn)tråd tillvärkad produkt. Kreneleradt galler. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 360.
Ssg: (jfr 1 slutet) KRENELERINGS-BAND. konst. dekoreringslinje vars form påminner om kreneleringen på en mur, tandsnittsbård. Roosval RomK 310 (1930).

 

Spalt K 2700 band 15, 1937

Webbansvarig